Aftonbladet – 13 november 1866, sida 2

År SS SE ERA SSE SSE SYNA sn KErigsvetenskapsakxademiens högtidsdag, som firades i går i landtbruksakademiens lokal och hedrades af konungens och hertigens af Östergötland närvaro, var af synnerligt intresse, då föredragandena hade att behandla innevarande års stora och märkvärdiga krigshändelser samt de betydande förändringar i krigsmaterielen, som blifvit införda eller förberedas i alla stater. Stor sensation väckte isynnerhet den lemnade redogörelsen för en af John Ericsson för sveni skärgårdsförsvaret konstruerad pansaråt. ) Ordföranden för året, amiral Lilliehöök, Jöppnade sammankomsten med en helsning till konungen, hvarefter sekreteraren, general Hazelius, uppläste årsberättelsen, i hvilken han förnämligast sysselsatte sig med att söka utreda orsakerna, hvarför under det böhmiska fälttåget förliden sommar en krigsvan armå, anförd af krigserfarna generaler, så fullständigt besegrades af en icke krigsvan här, anförd af hvad man plägar kalla fredsgeneraler. Han trodde dessa orsaker Iböra sökas i följande omständigheter: 1:0, att preussarne voro bättre förberedda på kriget än deras motståndare; 2:0, att de, till följd af förstnämnda omständighet, kunde bemäktiga sig rörelsernas iniatiativ; 3:0, att de egde öfverlägsenheten i styrka, enär österrikarne måst: göra front äfven mot Italien; 4:0, att preussarne hade fördelen af en bättre strategisk ledning; 5:0, att preussarne voro sina motståndare åfverlägsna i taktik, i det de förstodo att med skicklighet begagna sig af de fördelar terrängen erbjödo, medan österrikarne rusade på blindt, på ett sätt som gaf tal. aniedning att på deras förfaringssätt lämpa den franska officerns bekanta yttrande vid åsynen af engelsmännens modiga, men hufvudlösa kavallerianfall vid, Balaklava: ?cest brillant, mais ce nest pasla guerre?. Dertill kom för preussarne fördelen af det snabbskjutande bakladdningsgeväret med sin tändnål, hvilket visade sig gifva åt intelligenta soldater en trygghet, som, emot hvad man förut föreställt sig?, tillät dem att släppa motståndare nära inpå sig och att då förkrossa honom med den snabba elden.? Tal. gjorde här den litet hvarstädes beaktansvärda anmärkningen, att ehuru österrikarne hade i danska kriget haft tillfälle att se ioflytandet af preussarnes snabba eld, hade de ändock icke kommit sig för med att tillegna sig ett lika kraftigt vapen. Försök hade väl anställts med fyratio olika modeller, men: man hade ej ännu hunnit besluta sig för någon då kriget stod för dörren. Slutligen och för det 6:te fann tal. en orsak till preussarnes framgångar i öfverlägsenhet på insigternas och tankens område, i det dels den allmänna värnepligten förde uppirysta män i lederna och alstrade en bildsam trupp, dels Tvetandet stod högre i kurs bland befälet än förhållandet var i österrikiska armån. De lärdomar, som voro att hemta af det sista kriget voro alltså för politiken, alt våldet är en starkare rätt i vår verldsdel än tillförene, och att till följd häraf hvarje stat måste vara så slarkt krigsrustad som han möjligen kan; för strategien, en bekräftelse på den gamla läran om vigten af rörelsernas svabbhet; för öfningarne: bortkastandet af allt öfverflödigt, för att så mycket fuilständigare inlära det väsendtliga; för kavalleriet: att dess bestämmelse, till följd af de snabbskjutande gevärens införande, blir mera uteslutande det lilla kriget och bevakningstjensten; för aftilleriet: att det erhåller en ökad betydelse såsom nödvändigt för att rubba infanteriet innan ett anfall med blanka vapen blir möjligt. Med afseende å snabbskjutande gevär anmärkte tal., att bakladdningsgeväret måhända i en snar framtid skall i sin ordning undanträngas af det amerikanska repetergeväret. Slutligen meddelade general Hazelius de af akademien för nästa är uppställda prisfrågor. apten Mankell, såsom föredragande i sektionen för Organisation, strategi och taktik. sysselsatte sig i sin årsredogörelse äfvenledes uteslutande med det böhmiska fälttåget förliden sommar. Hans uppfattning af händelsernas gång skilde sig från den föregående talarens hufvudsakligen i fråga om anledningen dertill, att preussarne bemäktigade sig initiativet och blefvo de anfallande. I Medan general Hazelius tycktes antaga, att preussarne; medvetna om att. de skulle vara tidigare -krigsberedda, hade redan på förhand beslutit att gå offensivt tillväga mot österrikarne, skulle deremot, enligt hr Mankells framställning, preussarnpes dispositioner till en början afsett defensiven, väntande de nemligen ett hastigt verkställande af österrikarnes afsigt, att söka marschera på Berlin; men då de funho att österrikarne icke började röra på sig, bestämde de sig raskt, men först i sista: stundep; att sjelfve ripa till offensiven. Att detta kröntes med den framgång, vi känna, tillskref hr Mankell i allra första rummet Benedeks stora felIsteg. Han borde nemligen hakunnatmed betydlig öfvermakt kasta sig öfver endera af de framryckande preussiska armåerna och krossa densamma, medan han med en mindre del af sin här hade i en god defensiv ställning bevakat den andra armån, Det berodde, enligt hr Mankell, vida mera å Benedeks felsteg än på preussarnes skicklighet, att de sednare vid alla tillfällen vunno strategiens resultat, att i det afgörande ögonblieket ha en öfverlägsen styrka tillstädes på den afgörande punkten. Hr M. ansåg det följaktligen sannolikt, att österrikarne skulle ha blifvit besegrade, äfven om icke dertill hade bidragit deras okloka taktik och den fördel preussarne hade af tändnålsgeväret, hvilka voro de i andra och tredje 20 TOTTA TTT RT RENATE RSA NARE RES ER ngr Rn gör godt att se på för gamla ögon som