Aftonbladet – 9 november 1866, sida 2

etter det sätt, nhvarpa de behandlas, eller den afsky de inge 1 den nuvarande hjertpunkten af det katolska området, så måtte den i sanning ökat sig som en snölavin alltsedan Loyolas tider. Ty något kompaktare än den opinion, som i detta fall råder här? i landet, kan ej tänkas, och hvarthän de fromma fäderna vända sig, ljuder det i deras öra: ?Schaut euch nur um; Jesniten gehnrum.? Se här ett ord till förklaring öfver denna rörelses actualit6: En af de många följderna ataf omkastningen i Venetiens öde är också indragandet af jesuiterklostren, dessa ?reaktionens barrikader? som det fria Italien betecknande kallar dem; hvadan patres i länga rader vända sina steg till andra katolska länder, företrädesvis Baiern och Österrike, i hvilket sednare land man af det ofvanstående kan se ihvad mån de med öppna armar emottagas. Det ohelsosamma i in stitutionen är nemligen här i hä!derna nogsamt uppteeknani och detta till den grad att sjelfva absolutismen mer än en gång, och till och med i Metternichs person, sett sig föranlåten att deremot uppträda, så att det kostade oerhörda ansträngningar innan de under kejsar Frans, under namn af ligorianer och hufvudsakligen genom kejsarinnan Maries inflytande, kande fästa sig på österrikiskt område. Befolkningens ständigt tillväxande vedervilja gick slutligen så långt att mer än ett af deras kloster stormades 1848, och särskildt i Wien, hvilken stad de vördiga fäderna lemnade under betäckning af nationalgardet, hvarefter kejsar Ferdinand såg sig föranlåten att inom kejsardömets gränser upphäfva ligorianeroch jesuiterorden. Kanske går opinionen i denna riktning för ögonblicket till och med längre än som ens höfves, ty det finnes ingenting ondt som ej lägges dessa fäder till last, ända till — olyckan vid Königgrätz! Betecknande E ki er aj el är nemligen hvad dr Schranck häromdagen under ljudeligt bifall yttrade i Wiens kom munalråd, der invasionen? allra lifligast bekämpades: Jesuiternas farligaste sida är att de handhafva skolor. Hvilka besöka dessa, om ej sönerna af de högsta och anseddaste familjer, som der undervisas i den strängaste ortodoxa anda, utgå derifrån med rutten moral och blifva då just de män, som ledande ställas i spetsen? Och om, som man här sagt, jesuiterna och konkordatet orsakat Österrikes förfall, så är det emedan våra generaler och ministrar till största delen hafva dem att tacka för sin uppfostran?. Beck yttrade, det ?man borde i staden Wiens namn — ty vi äro väl kerrar i vårt eget hus — förklara, det man ej ville veta af jesuiterväsendet?, och resultatet blef att, med ondantag af de tre andliga ledamöternas röster, församlingen enhälhgt fattade beslutet i antydd syftning. I Prag, så uppger en tidning som dock sjelf får stå för uppgiften, ei:kulerar en adresg, redan undertecknad af 1400 personer, som förklara sig ämna öfvergå till protestantiska läran, derest jesuiterna ej inom årets slut lemoat Böhmen. H. M:t kejsaren har anträdt en resa för att öfvertyga sig om befolkningares tillstånd och behof och emottogs den 22 Oktober med ett fackeltåg i Olmitz, som till belöning fick löfte om en välveböflig statsjernbana i Mähren. Han är nu sedan flere dagar an-l. länd till Böhmen och Prag, der emottagandet var lysande och trängseln iförhållande derefter. Vi hafva sällan bevittnat en festlighet der folkmassan varit så lemnad utan s ordnade åtgärder, och vi nödgas dertill foga, att den till utseende bildade delen af Pra: gerallmänheten ej var den laglydigaste, utan blott skrattade åt de fåtaliga ordningens handhafvare som, efter att förgäfves sökt freda förbjudna gångar för fotgängare, och hvad värre var ör åkande, slutligen togo. sin tillflykt till komplimenter af den mestl groteska och minst utsökta beskaffenhet. Ett förespel till det kejserliga emottagandet var söndringen i åsigter mellan ?obmännerna? i Böhmens ordningskretsar, i fråga om hvilket språk borde till helsning begagnas. Resultatet blef så rättvist, att det i någon mån påminde om kung Salomo och det styekade barnet. Det beslöts nemligen, att ena delen af talet skulle ske på böhmiska och den andra på tyska — ett exempel, som vid besvarandet följdes af det höga föremålet sjelft. Vid detta tillfälle bar ej heller det ruskiga bihanget af ett mordförsök fclats, lyckligtvis denna gång af en föga farlig beskaffenhet och troligen ätven af alls ingen ingripande betydelse och öfver hvilket en mystisk slöja än i denna stund är hvilavde. Utad att de vackra talen och de ljudliga släva-ropen togos alltför mycket efter bokstafven, är dock härvarande befolkning lifvad af en ädlare uppfattning, än att denna tilldragelse, om den verkligen existerat, skulle på något sätt vara ett uttryck af sinresstämningen. Hvad sjelfva förloppet be: träffar, som skulle egt rum qvällen den 27 och hvarom man först den 29 och 30 börjat tala, har det knapptännu i denna stund hunnit från rykte taga form af detaljer. Det beskrifves på ett så oredigt och omvexlande sätt, att man med skäl kan misstänka att det hela reducerar sig till en humbug. Det kejserliga vistandet har varit rikt på förströelser af roande natur: festföreställningar, manövrer af det på hög ståndpunkt stående så kallade Feuerwehr; beseende af stadens och lraktens mä kvärdigheter o. 8. v., äfvensom på allvarligare, dit vi råkna öfverläggningar om allmännyttiga företag, de fattiges ihågkommande med allmosor från den kejserliga gifmildheten. Möjligen bör äfven dit räknas — beseendet af den heliga Johannes Nepomuks reliker. Att utmärkelser i oräknelig mängd utgjort uttrycken af Hans Maj:ts belåtenhet med allmänhetens hållning under kriget, äfvensom med emottagande:, är klart, och någon brist på så dana har ej behöft försvåra valet — grader af Leopolds-, Frans Josephsoch Jernkroneordnarne, gyllenoch silfver-förtjenst-kors med eller uten krona, och slutligen, hvilket ej borde siå i sista rummet, uttryck af allerhögsta belåtenhet?. En särskild belöning, som kom Prags borgarbeväpning till MA kn DD KR f— Jan -— -— 2 ÅR rr Ja ÅK JR Brr Nr