Aftonbladet – 8 november 1866, sida 2

oreIvets egentliga amne, och jag BIVIyYtcEfl. lerföre här, med förbehåll att om ett par lagar få nämna den andra sidan af saken, nemligen revisionssträfvandenas betydelse ned hänsyn till den skandinaviska frågan. RENARE ERE ———— Den sednaste kommerserådsuttämningen utgör för närvarande samtalsämnet inom de kretsar, som egna uppmärksamhet åt dylika angelägenheter. Den möter dervid obe många häll anmärkningar och ogillanen. För att bedöma huruvida vid detta tillfälle. någon mannamån blifvit begången, fordras otvifvelaktigt en noggrann kännedom om insigter och förmåga såväl hos den till embetet utnämnde personen, som hos dem, hvilka kunnat ega några anspråk på att vid utnämningen ifrågakomma, men blifvit förbigångna. Vi tillmäta oss icke en sådan kännedom och vilja derför icke för egen del fälla något omdöme i saken. Dock kunna vi icke underlåta att framhålla några rätt besynnerliga förhållanden, som här förete sig och vid hvilka man företrädesvis fästat sig, då man klandrat utvämningen. När docenten i estetik och litteraturhistoria vid Upsala uviversitet, C. J. Stenberg, för omkring ett år sedan utvämndes till sekreterare i generaltullstyrelsen, väckte denna utnämning rätt mycken ofverras: ning. En förklaringsgrund fanns dock hvarför hr Stenberg kunnat komma i åianvka till denna befattning. Han hade nemligen tjenstgjort såsom sekrererare i tullkomitån. och dervid haft tillfälle att göra sig bemärkt af den nuvarande chefen för tullstyrelsen, och då ingen har större intresse af att till sekreterare erhålla en person med skicklighet och arbetsförmåga än just chefen för ett dylikt verk, antog man, att generaltulldirektören väl måtte ha tillsett, att genom den ifrågavarande utnämningen både hans eget in: tresse cch det allmännas blefvo på bästa sätt tillgodosedda. ; Ett af två måste sedan dess ha inträffat: antingen har hr Stenberg visat sig vuxen den befattning, som han på en så ovanlig väg ernått, eller ock :bar han befunnits olämplig för densamma. I förra fallet kunde det väl svårligen vara rätt och med det allmännas fördel öfverensstämmande, att rycka honom bort från befattningen så kort tid efter det han erhållit densamma och just då han kunde antagas ha börjat, genom att sätta sig in i förhållandena, blifva verkligen behörig att mec någon frymgång utöfva den; ty klart är, att äfven den utmärktaste förmåga måste, då den förflyttas på ett alldeles nytt om råde, behöfva någon tid för att göra sig förtrogen med sina nya åligganden. I sednare fallet åter, eller om han befunnits olämplig till sekreterare i generaltullstyrelser, konde väl denna hans oförmåga berättiga honom till erhållande af ett annat vigtigt statsembete, för hvilket han, såvidt kändt är, icke haft tillfälle att på något sält ådagalägga sin behörighet? Vi tro det knappast. Med den kommerserådsbefattning, som hr Stenberg nu, efter hr Åkerberg, erhållit, är förbunden skyldigheten att, jemte annat, Vyara föredragande för ärenden rörande bergehandteringen. Enligt Fåhrei administrativa handbok tillkommer det kommersekollegium, och naturligtvis i första rummet det kommerseråd, som är föredragande för ärenden rörande bergshandteringen, att hafva inseendet öfver grufvehushållningen, masmästeriet och tackjernstillverkningen, stångjernsoch manufaktursmidetm. m?....... Om det var möjligt att förklara, huru hr Stenberg kunnät, genom sin verksamhet i tullkomiteen, dokumentera någon skicslighet i handläggningen af till tullväsendet hörande ärenden, innan ban blef till sekreterare i tullstyrelsen utnämnd, så torde det bli något svårare att utfundera; hvarifrån och när hr 9. erhållit sina kunskaper i grufvehushållning, masmästeri, -tackjernstillverkning, stångjernsoch manufaktursmide; ty man vill så gerna tänka sig, att insigter i de ämnen, som skola handläggas, redan finnas hos den som utnämnes till tjenst eller embete, samt hoppas att det gamla ordspråket: ?den som Gud gifver embetet, honom gifver han ock förmåga att sköta det?, ej mera må finna någon tilllämpning. Så länge man icke erhållit någon upplysning om hvarest hr Stenberg tilläfventyrs haft tillfälle att göra sig förtr.gen med frågor rörande bergshandteringen frestas man verkligen ifrågasätta huruvida den grundsats nu börjar göra sig gällande, att för ett embete, t. ex. en kom: merserådsplats, icke erfordras några insigter 1 de till embetet hörande ärenden, utan att hvilken intelligent person som helst kan duga till dylika plaiser. i ha hört till försvar för utnämningen redd att svara dig. Underkosta mig, säger