Aftonbladet – 8 november 1866, sida 2

var godt när det ännu återstod något att ta ifrån 088. Det. är. alltid .godt?, ålertog markisen. Alla dessa frågor med deras besynnerliga naivetet aftvingade honom slutligen ett småleende. I grunden, min mor, förebrår ni menniskoslägtet att det är i rörelse.? Min Gud, sade hon suckande, det kunde väl, tycker jag, hålla sig stilla.? Det är just detta som det icke kan. Bland alla de skäl, som folken ha att göra revolutioner och att misshaga er, är det bästa, madame, ett som de sjelfva icke veta af; detta skäl är — ödet.? Fördömda öde!? sade hon glädtigt, det blandar du med i allt, Martel. Om floden derborta svämmade öfver och bytte om plats...? Eller om det vore hafvet!? utropade markisinnan skrattande. Hafvet, lika godv, fortfor han. Om det i a bytte om plats, skull det icke veta hvarföre. Folken veta det lika litet. Jorden tillhör hädanefter den orediga-massansdet är hon som regerar, och skall innan kort göra det odeladt, Olyckan drabbar de gamla familjerna på det allt må bli fullbordadt — men detta är en väl allvarsam diskussion.4 Det är den allt4, svarade cnkefrun. Behåll då deraf ej annat än grundmeningen, som inonehåller ett godt råd?, sade han. Underkasta er, min mor, att utan alltför mycken bitterhet tänka, att medlemmarne af huset Croix-de Vie ingeating mer ha att göra här i denna verld, som jag nyss för er. -Kildrat, och att det är så godt, att jag är den siste.r ?Alltid detssmmal mumlade fru Croixde-Vie,.. Nåväl! nej, jag vill ej i dag undvika detta sorgliga ämne. Jag är be