Aftonbladet – 3 november 1866, sida 3

TTG C EE MURIPYyRREa I MULEAIGSTEREUSITES UR bundit 20 och en half siat (Ober-Hessen). Baiern, Wirtemberg, Baden och södra hälften af storhertigdömet Hessen ha blifvit uteslutna från det af de nordliga staterna bildade förbundet, med rätt för dem att bilda ett särskildt sydtyskt förbund. S Den ställning Preussen genom sitt initiativ, sina eegrar och sina annexioner intagit, är sådan, att det icke blir möjligt att nu äter, såsom det förr skett, sönderrifva eller paralysera dess förbundsplan. Det varfyra särskilda omständigheter, som bidrogo att omintetgöra de tyska förbundsförfattningsarbetena åren 1845—50: 1) Österrikes deltagande. Att utveckla ett så löst och snart sagdt ingen enhet innebärande statsförbund som tyska förbundet af 1815,i riktningen åt en förbundsstat, var platt omöjligt, så länge Österrike, som hade. sin typgdpunkt utom Tysklsud, skulle vara med. Österrike har ocksåj oaktadt det gifvit sig min af att låta sakerna ha sin gång så länge det stannade vid förhandlingar, i sjelfva verket aldrig varit med om något annat siatsförbund än det,som i realiteten, i fråga om politisk och social enhet, betydde så godt som intet, men som kunde läta Österrike hemta stöd och styrka mot dess itolienska, ungerska och slaviska landsdelar, för undertryckandet af deras nationalitetssträfvanden. 2) Mellanstaternas ovilja. Mellanstaternas regeringar ha omfattat en politik, som gått ut på att underhålla antagonismen melJan Preussen och Österrike, och delsi denna så mycket som möjligt upprätthålla sin suveräna makifullkomlighet. De hafva derföre satt sig emot hvarje förbumdareform, och om de understundom, tvungna af befolkningarves stämning och önskningar, för eit ögonblick synts gilva vika, så har det endast varit för att vid första tillfälle svika. Detta visade sig symmerligen 1849, då Preussen försökte upptsga frankfurterparlamentets förlorade arbete för enheten. Preussen inbjöd då till konferenser i Berlin rörande ordnandet af nya deshållanden. Österrike deltog i den första sessionen, men drog sig straxt tillbaka. Baiern vägrade att godkänna hvad dess ombud vid konferensen hade medgifvit; Wirtemberg lemnade aldrig något svar på inbjudningen till deltagande i förhandlingarne. Då afslöto Preussen, Sachsen och Haanover det s.k. D migsbund, som afsåg en union mellan dessa stater, till hvilken äfven de smärre nordtyska stat samt Baden enslöto sig. Denna union rovisoriskt i lifvet. Preussen hade verkstäl. ande makten; med Preussen regerade ett förvaltningsråd, ett slags reformerad förbundsdag. och nationens inflytande skulle göra sig gällande genom, en unionsriksdsg. Men när deana riksdag verkligen inkallades till Erfurt, när det sålunda skulle bli allvar af med förbundet, då funno Sachsen och Hannover tiden vara inne att ?taga sin Matts ur skolan?. När trekonungaförbundet afslöts var Österrike härdtansatt och genom den ungerska resuingen hindradt att med kraft b mellanstaternas separatiem; så snart Österrike fick fria händer förklarade Hannover, att det trädde ur unionen; det följdes straxt af Kurhessen, sednare af Sachsen. Prenssena stod isoleradt; ett ögonblick syntes det färdigt att draga svärdet och börja en kamp på lif och död med Österrike; men det skyggade tillbaka i det afgörande ögonblicket: sviket och isoleradt mäste det finna sig i förödmjukelsen uti Olmitz (Nov. 1850); det måste bita i det sura äpplet och inträda uti den under tiden af Österrike och några dess deabanter alldeles olagligt reaktiverade förbundsdagen. — Bismarck har upptagit unionsarbetet der Radowitz släppte det 1850; han har låtit det svärd, som Preussen då stod färdigt att draga, verkligen flyga ur klingan; men har dessförinnan klokt planerat, ordnat och rustat, så att hans politik vunnit en lysende framgång. 3) Bristen på en centralmakt. Frankfurterparilamentet valde som bekant under den tid, då ti följd af folkrörelsens makt regeringarne änau voro villiga att gå in på någonting, en Peichsverweser, som skulle vara det nya förbundets högsta verkställande myndighet. Men ehuru denna myndig: Het af de särskilda regeringarne blef erkänd, erhöll den dock ingen betydelse, intet inflytande. Hvad betydde under sådana förhållanden en regent uttn verklig regering, utan kassa, utan arm, utan embetsmän, som kunde genomföra hang bud och då genomförandet af hvarje sävkildt anordning berodde på hvad man fason för godt att göra i Berlin, Mänchen, Dresden, der det icke blott fanns regenter, utan tin. lika fullständiga edministrationer och en) ordnad materiel makt till deras disposition. 4) Det missgreppet ett författningsverket icke från början grundades på en samverkan från förbundsregeringarnes och parlamentets sida och att den doktrinära majoriteten lät månad efter månad förflyta under debatter om e. k. grundrättigheter, i stället för att straxt begagna den gynnsamma tiden för åvägabringande af en fast o isar tion. : Dessa fyra hinder och svårigheter stå numera icke i vägen för det under Preussens suspicier företagna unioasarbetet. Österrike är utestängdt ur Tyskland; af mellaustaterna ha somliga blifvit afstängda från all delsktighet i förbundet, en har blifvit annekterad och en annan intagen såsom medlem af förbundet, men med uppställande af vissa starka garantier för att han icke skall svika. Derigenom att Preussen träderispetsen -för förbundets stridskrafter och utrikespolitik är en stark. centralmakt gifven. Derigenom av från regeringarnes sida ett gemensamt förslag till författning kommer att framläggas till behandiing för förbundsparlamentet är det från början förebygdt att icke regeringarne och representationen oberoende ef hvarandra gå hvar ein väg och icke kunna råkas. Att sydstaterna icke nu blifvit intagna i förbundet utgör, huru mycket än en del af demokratiska fraktionen klagar deröfver, i sjelfva verket ett mästerligt drag i den Bismarckska politiken. Den animositet mot Preussens politik och mot hela det preussiska väsendet, som nu var rådande inom sydstaterna, skulle deras regeringar förstått att stödja sig på, för att, om de nödgats deltaga i organisationsarbetet, på omvägar tillintetgöra detsamma. Nu har Prenssen först och främst genom den materiella makttillökning det vunnit och kanske ännu mera genom det moraliska inflytandet af dess siora kraftutveck segervinningar kommit i en sädan ställnin att dess hegemoni är obestridlig. Det får räådrum att på en fast fot ordna det nordtyska förbundet, utan att nödges bekämpa af Österrike sofflerade seporatistiska intriger och konstgrepp. Fördelarne af detta förbund skola snart visa sig för befolkningen i det ökade anseendet och inflytandet utåt och i stärkt inre kraft. De sydliga staterna skola känna sig mycket isolerade, ty det sydtyska förbund, som de få, men allsicke äro förpligtade att bilda, torde väl näppeligen komma till stånd, då dessa sta. ter för ögonblicket synas hyse nästan större förbittring inbördes ån emot Preussen, och ömsezidigt beskylla hvarandra att hafva föranledt de dåliga krigsresuliaterna. I Baden, na Re TR dan Re ot Sune nt Nai