Aftonbladet – 3 november 1866, sida 3

Nordiska npationalföreningen hade i förgår å Hötel de Suede sitt månads: sammanträde för November, hvilket var talrikt besökt. Bland de närvarande märkte man härvarande norska ledamöter af unionskomiten. Dr Sohlman höll först ett längre föredrag om den nya tyska förbundsorganisationen och dess betydelse för andra nationalitetssträfvanden i Europa. Efter att först ha vidrört den partiskhet, hvarmed man hos oss på sednare tiden af lätt förklarliga ski hade betraktat Tysklands enhetssträfvanden och mest fästat sig vid skuggsidorna deraf, ådagalade talaren, att i samma stund anledningarne till densa misstämning blefve undenröjda borde de skandinaviska folken vara de första utt inse och djapt känna vigten deraf, att en af Europas största nationaliteter, betydande genom sin centrala position och genom sin intellektuella utveckling, ur splittringens vanmakt kommer till enhet och kraft. Af en jemförelse mellan enhetsarbetet i Italien och Tyskland drog talaren den slutsatsen, att det sednare företett långt större svårigheter och att man borde afvakta det definitiva resultatet, innan man fällde en definitiv dom öfver Bismarcks politik. Österrike har varit liks skarp motståndare till Tysklands som till Italiens enhet; storhertigen af Toscana och hertigen af Modena hade la heliga rättigheter at åberopa som kurfursten af Hessen och hertigen at Nassau. Hvar och en som känner historien om de tyska enhetssträfvandepa sedan 1848 måste inse ast något resultat i detta hänseende aldrig skulle stå att vinna om icke Österrikes makt i Tyskland i grund krossades och mellanstaternas intriglystna regeringar kufvades. Preussen var den enda stat, som kunde träda ispet. sen; man har tviflat på möjligheten af et energiskt initiativ från dess sida; dette initiativ har emellertid blifvit taget och fullföljdt med förvånande raskhet och fram. gång, och resultaterne af segern föreligga redan, om också icke fullfärdiga.. Det vore ännu något tidigt att bedöma karakteren af det blifvande nordtyska för. bundet; någon ledning för att sluta till dess beskaffenhet kunde man dock ha a offentliga handlingar, nemligem det preus siska cirkuläret af den 10 Juni detta å1 och de freds-, eller förbundsfördrag, son sedermera af Preussen blifvit med andrs tyska stater afslutna. Derefier redogjor es utförligt för nyssnämnda cirkulär, hvars hufvudbestämmelser äro att: förbundsmakten utgöres dels af. delege rade för furstarne, dels af ett förbunds parlament, valt efter tyska riksvallagen a 1849; att denna förbundsmakt har rätt att för klara krig, sluta fred och förbund, utvämn: förbundets representanter hos främmand makter och mottaga andra makters repre sentanter hos förbundet; att krigsmakten. till Jands och sjös stå under Preussens befäl, dess gemensamm: budget under förbundsparlamentet och at under förbundsmaktens lagstiftning och inseende böra: 1) Tulloch handelslogstift ning. 2) Ordnandet af mått-, mynt-. och vigtsystemet, jemte fastställandet af grun derna för utsläppande af fonderadt och ick fonderadt pappersmynt. 3) Allmänna stad ganden rörande bankväsendet. 4) Uppfin ning patenter. 5) Skydd-för litterär egen dom. 6) Bestämmelser angående pass väsen, hemvist och bosättningsförhållanden näringsrätt, kolonisering och utvandrin; till främmande land. 7) Organisation a