Aftonbladet – 2 november 1866, sida 3

fl det konstgjorda berget. Straxt ofvanför höjer ett kapell sina murar. Vi sade deras ögon, ty ännu finnes hvarken sjö eller kaa lskad, blott en till hälften murad cistern och I grunden till berget. Ett stycke längre åt nisidan bygger Pierre Petit ett fotografi letablissement, och derbakom ser man grundI murarne till den blifvande teatern. På ena A Isidan teatern resa sig ett etablissement för a I fotoskulptur och en fyrbåk, som skall briljera med elektriskt ljus; på andra sidan t ställer man i ordning ett bageri och en lång sträcka ef magasiner för de väntade artikrilarne. Bakom teatern bygger en förening a laf parisiska arbetare ett hus för att deri .Jexponera sina produkter. Det hörn af fäl2 Itet vi nu genomvandrat är det tätast bef byggda och är uteslutande förbehållet åt I Frankrike. kv) Derifrån träder man in på Belgiens och : Nederländernas mark. Der resa sig en roII tunda för belgisk jernvägsmateriel och en byggnad för nämnde lands sköna konster. Fortsätta vi färden rakt fram, så komma vi lin bland utstekade planteringar och svarta ljordhögar, som utvisa att det är här blomI sterträdgårdarne skola anläggas. Med fanI tasiens hjelp skulle man kunna få blomster; sängarne färdiga, men vi hafva ju gått hit I för att se allt sådant det är, icke sådant I det skall bli. Nu komma vi till Tysklands, Schweiz och den höga Nordens jord. Tyskarne ha börjat tänka på sina byggnader och Schweiz håller på att gräfva grunden till ett expositionshus för sina sköna konster. Men se I der nedanför schweiziska marken svaja två flaggor som komma vårt hjerta att klappa fortare än vanligt. Den blå och gula duken blåser ett ögonblick sakta emot oss till helsning från värt land, vårt kära fosterland!... Den andra flaggan är den röda med blå och hvita korset, våra norska bröders flagg. Förunderligt nog äro dessa båda flaggor de största och präktigaste som man ser svaja öfversdet stora arbetsfältet. Kanske är det ett lyckligt tecken att brödralanden icke skola försvinna bland sina mäktiga grannar. Der flaggorna nu fladdra ämnar man resa en byggnad för svenska konstexpositionen (?), så berättas åtminstone inom lokalen. Gå vi nu förbi det långa galleriet, som leder från palatset till bangården, komma vi till Egypten och dess besittningar, templet, vicekonungens pavillon och den egyptiska landtbrukarens boning. Från Egyptens vidsträckta område gå vi till Englands jord och till platsen der de stora byggnaderna uppföras, som äro ämnade till samlingslokal för exponenterna och till inrymman7e af den internationala fotografien. Nu äro vi åter vid ingången till parken och vända om till expositionspalatsets hufvudport. Helt nära höjer sig den kejserliga paviljongen. Dess form förefaller något fantastisk, men man bör icke dömma om ett halfgjordt arbete, och det är blott stommen af paviljongen vi se. Rundtomkring palatset står lifvakten. Det är tolf stycken skyhöga skorstenar, prydligt arbetade af mångfärgadt tegel. De representera rörelseKraften, som skall sätta lif i de tusentals jernarmarne inne i maskingalleriet. Man kan icke säga om expositionsbyggnaden att den är vacker. På afstånd betraktad förefaller den lik en kolossal snusdosa. Men innehållet blir så mycket mera prisvärdt. Palatset är af oväl form och innefattar fem egentliga gallerier och en trädgård. — Gallerierna bilda allt mindre och mindre ringar innanför hvarandra. Först kommer ett lågt galleri med utspringande tak, afsedt för promenerande, som här kunna njuta frisk luft under tak, oberoende af ogynnsamma väderleksförhållanden. Njutningarne behötva dock icke inskränkas till endast frisk luft, ty här komma också alla restaurationer att placeras. Det är här kroppen skall uppfriskas efter den tröttsamma romenaden i gallerierna. Här skola itaienarne äta sin mackaroni, enge!smännerna sina puddingar och biffstekar, tyskarne sin surkål och blodkorf; här skall dansken kunna få röd gröd med flöde, pannkakor och chokolad; här skall svensken leende blicka emot helan, halfvan och tersen och sitt högt älskade smörgårdsbord. Innanför restaurationsgalleriet är maskingalleriet, det bredaste och högsta af dem alla, af ungefär samma höjd som ett fyra våningars hus. De öfriga gallerierna äro betydlig lägre än Stockholms industripalats. Från ångkraftens väldiga rike träder man in ide gallerier som skola innesluta råämnen och fabriksalster. Här äro jättens lungor. Mellan gallerierna löpa gångar för romenerande och på kort afstånd från varandra ser man gallerbetäckta aflånga öppningar i marken. Dessa öppningar leda till de oerhördt dyrbara källrarne och gånBarne, som äro murade under palatset, och som löpa långt utom byggnadens gränsor. Ute i parken pressas luften ner uti källrarne och går sedan under jorden för att stiga upp i gallerierna och der sprida en angenäm svalka, Så andas jätten. Nu kommer ett galleri af sten med glastak, näst maskivgallerict det högsta. Det är der de sköna konsterna skola få sin plate. Ett mindre galleri löper derinom, också imnadt att emotiaga konstens mästerstycken. innerst famna dessa gallerier en öppen plats (den blifvande trädgården), och har man runnit den, så har man genomträngt jätens muskler och ben ända in till hjertat. Nu hafva vi sett allt sådant det är. En noggrannare beskrifning måste anstå tills materialerna komma i dagen, ty ehuru antastiska dessa former än må bli våga vi ;j med hlotta fantasiens hjelp resa kolonvader och torn, af fruktan att de skola amla en gång när verkligheten träder ram. Under det att torneringsplatsen ställes i ordning och prydes, rusta sig jordens indu