Aftonbladet – 2 november 1866, sida 3

nm MU NN en sorglig död. Gud vet tvifvelsutan hvad ör. Vend6e och hela Frankrike känner Martel 1V:des ärofulla slut år 1794. Äfven han var i sitt trettiondefjerde år; äfven ban hade blott en enda son. Och fullfölj nu dina öden, de tappras, slägt !... id slutet af denna sista nästan toma sida hade advokaten ytterligare tecknat följande ord med blyertspenna: Sför att tryckas när det behagar fru enkemarkisinnan Croix-deVie att derom gifva sin tjenare befallning. Ja, hela verlden kände Martel IV:des af Croix-de-Vie, den nuvarande markisens farfars slut. Han hade gått öfver Loire den 22 December 1793 på fiskarebåter, erötrade med svärdet i hand efter nederlaget vid Savenay. Han åtföljdes ef omkring hundra. man; allt hvad. general Marceau hade lemnat qvar. af den stora Vendeeska hären. Han hade vågat året derpå med återstoden, som ej ville gifva sig, oroa Thureaus helveiska kolonner på venstra flodstranden. Och jå af hans kamrater ej återstod mer än rettio, hade ban drifvit vågsamheten ända lerhän att anordna ett bakhåll emot en bas aljon af de blå, som marscherade genom Croix-de Vie-skogen. De voro till en böran trettio; aderton deribland hade förlorat modet redan före utförandet af detta vågtycke; elfva flydde då man hörde fiendens: steg. Markisen ensam störtade framåt, och öll genomborrad som ett såll, Se der hans jeltelika slut! Violante hade ej kunnat slömma det; hennes far hade väl hundra än er upprepat det... Men Martel I, Martel IV:des far, som midtunder freden, unnit en sorglig död? Men Martel II, soma cke blifvit dödad under bataljen? — Nä. ält, sade hon i dot hon kastade ifrån sig oken, hvad kommer det mig vid?c (Forts.)