Aftonbladet – 2 november 1866, sida 3

vekligt skördad under lifveis första fröjder; en vältalig förbannelse, väl egnad att nå himmelen! Det var häruti som vidskepliga sinnen skulle ha igenkäut källan till him. melens vrede emot medlemmarne af familjen Croix-de-Vie. De skulle ej ha velat uppsöka gången af Guds rådslag annorstädes; — Violante ande emellertid ej vara vidske lig och hon I boken med konvulsivisk darrande hand. vad hon ville, det var att upplysas, att öfvertygas; det var ait genom. tränga alla dessa dunkelheter, alla dessa omvägar, att afslöja sin fars tankar under hans pennas könstgrepp, hvilka icke förekommo henne så oskyldiga. Hon ville förvissa sig om huruvida han icke bedragit sig sjelf genom sin varma, passionerade hänifvenhet för dessa Croix-de-Vie, hvilka han för denna verlden och nästan för den till kommande gjort till sina herrar och gudar; om han icke snarare vore lekboll för en rring än uppfinnare af så många finter. Hon slog häftigt JAP en nygidag men hvad? .drömde hon väl? ... Några rader till, och derpå fullkomlig tystnad. Manuskriptet sick ej längre. De uppriktiga och högsinnade personer — så slutade han — för hvilka detta arbete litvit skrifvet, skola utan möda inse den varsamhet vi nödgats iakttaga, då vi närmat ss närvarande tid: Aran af att fortsätta Oroix-de-Vie-slägtens historia ända intill våra dagar hade varit oss dyrbar; men det ir os8 blott tillåtet att inågra ord framlägga less grunddrag. Måtte de sednare upptagas f en värdigare hand. Martel II, föd 1710, ;enerallöjtsant och riddare af konungens rden, omkom ärofullt, som man vet, efter let oafgjorda slaget vid Dettingen, den 27 uni 1743 i en enskild kamp, som måste ha gt rum under natten. Martellll, som lefde rån 1739 till 1772, fann midt under freden