Aftonbladet – 2 november 1866, sida 2

fyll mitt lif! — Var väl hennes förstånd skapadt att näras af en lumpen äregirighet, förställning och toma luftbilder? Var ej hennes själ ofta orolig, alltid ensam?, befann hon sig ej i lan sflykt? Men hvad som hindrade Violante ifrån att någonsin beklaga sig, var att hennes stolthet ej tyckte om sådant. Derföre teg hon alltid då ej hennes bjertas dolda liflighet förmådde henne att träda ut ur förbehållsamhetens fäste. Hon hade vant sig vid tystnad, och gjorde sig nästan en ära deraf; honsade öppet, att hon ej älskade något så högt som en samheten: Gud visste väl hvad hon tänkte, och huruvida denna dag, som nu var nära sitt slut, hade förefallit henne lång och tung; Ledsnaden lurade på henne från ett hörn af detma sal; han angrep henne på eftermiddagen, och emot aftonen var hon helt och hållet hans rof. Hon kastade förtrytsamt bort sitt tapisseri, och förblef ännu en stund sittande, med armbågarne stödda på knäna och hufvudet lutadt emot händerna; derpå lemnade hon sin stol. Tydligen kände hon behof af något främmande bistånd emot sig sjelf, och on gick fram till ett stort bokskåp, som upptog hela ena sidan af rummet; hon ville söka sig ett sällskap, en bundsförvandt, emedan hon denna dag ej förmådde på egen hand skydda sig mot sina tankar, Den förs sta glasdörren i bokskäpet var halföppen och visade henne fadrens älsklingsstudium Frankrikes vapenbok, utgifven af dHozier, fortsatt af La Chesnagedes-Bois. Hvad bryd. de hon sig väl om sådant? De sociala och olitiska åsigter, som hystes af fröken Lesca opier, som ej var någon riktig Bochardiere — hvilket hon ganska väl visste, skulle — öfverallt ha kunnat anses för besynnerliga oe djerfva, men här voro de egnade att krosse