Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 3

I Maori-Iand). (Bref från en svensk i Nya Zeeland.) Tio tusen fot från vattenytan reser sig Mont Egmont. Jag står vid dess fot, efter att endast ha klättrat upp några hundra fot. Se, rundt omkring mig äro vittnesbörden om vulkaniska utbrott, hvarom ej ens sagor eller geologer kunna meddela mig noggranna upplysningar. Egmonts hjessa är snöhvit, dess fot grön; tjocka skogar, omvexlande med fruktbara fält, innesluta dess bas. Utsigten är förunderligt skön — den vida oceanen å ena sidan, åkerbrukaren, boskapsegaren, daglönaren och den för framtida välstånd hårdt arbetande emigranten å den andra: alla ?as busy as bees?. Rundt omkring mig råder nu lugn och frid, mem det är ej många månader sedan hårda strider kämpades här mellan europeiska trupper och vissa Maoristammar, och den uppmärksamme betraktaren möter vid hvarje steg vittnesbörd härom, — bevis att mycket och dyrbart blod blifvit spildt för en sak, som ej längre kan; ens på. papper försvaras och som nu af rästen alla medgifves. ha från början varit orättvis. Måtte krigstrumpeten aldrig mera kalla till dödlig kamp män af två racer, hvilka äro så värdiga att bli vänner. Jag har sagt att de infödda erkänna och lefva under ett patriarkaliskt vilde... Det finnes knappast en enda fullvuxen maoriman som ej eger jord, eburu höfdingen öfver en stam ken disponera öfver alla sina underhafvandes egendom och arbete. Värdigheten af Rangetira nedstiger från fader till. gon och i händelse bröstarfvingar saknas företages val. En stam eger en hufvudhöfding och många smärre. Under vissa omständigheter kan äfven en höfding degraderas, ehuru det sällan skett. Alla medlemmarne stå i ungefär samma förhållande till hvarandra som de feodala riddarne och deras vasaller. under medeltiden, den ene svärande trohet och vapenskyldighet till den andre, grad efter grad, tills hela makten var förenad i den regerande fursten, med detta undantag likväl, att bland maorierna konungen (der han är erkänd) ej förmår degradera eller ruinera en undersåte uten laglig (efter deras egen lag) dom. De svära honom eller hvarandra undergifvenhet och framförallt krigsskyldighet — ?Nepia Taratoa?, hvilket betyder en feodaliskförbindelse, hvaremot han måste lemna dem hus, vapen och föda, En Rengatira (höfding) lefver alltid midt ibland sin stam i en pahy ) Se A. B. n:r 249, 250 och 252.