Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 3

r hängares; sällan ega de ens en större e whar6 eller en bättre måltid, men de lede ;ordet i alla förhandlingar, gå i spetsen i krig, taga styret för: hela stammen i oroligt d tider, afgöra alla köpslut och bära vissa pryd -) nader som, ej, medgifvas andra. Deras vaper n I äro i allmänhet. de bästa som kunna erhål; -)las. En SRangatira nuiX (stor. höfding) : j ärlika respekterad. bland europeerna: som s! bland sina egna. Både män och qvinnor bära vid högtidstillfällen en nationalprydnad, bestående af en grön sten, hvilken anr ses helig bland de vilda och ännu betraktag med vördnad af dem, som antagit vår e ) religion; deraf äro gjorda alla slag af nipper, särdeles örringar absurdt störa. I närvarande ögonblick hvilar frågan om t fred eller strid i händerna på William r Thomson och Rewi, två af de mest inflyi telserika. maorihöfdingar å norra ön, med 2 många tusende; vapenföra anhängare, hvilka a utan tvekan. följa deras minsta vink, vare tlåäig mot pakehas eller mot andra stammar: Dessa båda bekänna kristna läran, äro mer äv halfciviliserade och, tyvärr, också båda fullärda diplomater, ovilliga att ge ett dii rekt ja: eller nej: till vänner eller fiender. Deras stammar bibehålla ännu en beväpnad t) neutralitet? och äro i sig sjelf alltför mäkI tiga att kunna afväpnas. De äro de två I mest inflytelserika männen i Nya: Zeeland, loch guvernören sjelf har personligen sökt I förmå åtminstone: den förre att erkänna I drottoingens af Englånd välde och rättfärdigheten af några nya åtgärder och förordningar, ehuru förgäfves. Det måtte vara påkostande — lika säkert som det. är förödmjukande för engelska kronans representant — -att gång efter annan erhålla personliga afslag då guvernör Grey sökt sam mankomster med dessa män, och det är endast några dagar sedan pluraliteten af dessa: stammar förklarade, att de ej ville erkänna eller: tillåta den. konfiskation. af stora landsträckor, hvilken blifvit gjord i de. under de sednaste åren af engelsmännen eröfråde Maoriprovinserna. Detta bådar kommande olyckor, och som både Thomson öch Rewi väl veta hvad välde de ega och äro ovilliga att återgå till lugnet af, ett privatlif, är det ej omöjligt att de vilja söka hindra besittningstagandet af vissa delar lagligen konfiskeradt land. Dessutom ha Få vid flera tillfällen drifvit tillbaka engelska trupperna och den prestige de sednare hade, att vara: oöfvervinneliga, är förlorad, och detta oaktadt deras Armstrongsoch Whitworths-kanoner, Att ett sådant intryck på vilda män är i högsta grad menligt är obestridligt, särdeles när feghet aldrig blifvit visad: bland maorierna: Söndag. Från en whar afsedd till kyrka — och i hvarje pah,. hvars invånare äro kristna, finnes en sådan — kallar en liten klockas ljud till gudstjenst. Högtidsklädda måorier, män, qvinnor och barn, från alla delar af pahn styra sina steg till den invigda. byggnaden att: höra Guds ord på deras. eget språk. Presten är en infödd, en man at 35 år, med allvarsamt, mildt anlete, ordinerad wesleysnsk predikant, och många vida sämre tolkare af bibeln bar jag hört i stora, kyrkor och, ståtliga katedraler; En psalm: sjunges på en. melodi, natarlig för den närvarande kongregationen, men hvärs musikaliska merit trolien ingen europ vill erkänna; alla egna en största uppmärksamhet och visa ett) sannt allvar i deras religionsöfningar; ett! kapitel ur Nya testamentet läses (gamla är ännu ej öfversatt eller tryckt) och efter en hymn blir församlingen hemsänd med välsignelsen, Den frågan har på sednare tider uppkastats — äro de maorier, som bekänna kristna religionen fika 100,000), i sjelfva verket omvända eller erkänna de sig som Jesu efterföljare hufvudsakligen emedan de tro sig derutaf kunna draga fördel? Jag dömer dem efter hvad jag sett bland dem. I derag inre husliga lif råder en bättre, mera kristen moral, än bland de hvita i allmänhet; i många stemmar läsas morgonoch aftonböner och sjungas psalmer hvarje dag, och jag har träffat många män, som sökt lefva som Guds ord lärer. Der finnas na-l. turligtvis en stor del som bekänna sin) religion med munnen blott och ej med hjertat, men sannolikt i en mindre grad än bland oss sjelfva. Maoriernas poetiska sinne är enslaget af de vackra liknelser och den höga visdom vi finna i bibeln, och smånicgom framstå för dem dess vigtiga sanningar och förbindelser. Det är sannt att hela stammen vid krigstillfällen återfallit i vantro och uppsatt siva gamla gudar och äfven nu rasar den fanatiska sekten Pai Mariri?; som predika: utrotningskrig mot alla pakehas och, som det säges, förordar införandet af kannibalism. Medlemmarne af denna sekt mördade för 18 eller. 20 månader sedan en missionär, Volkner, och 4 eller 5 andra personer, och härför blefvo för några veckor sedan fem af gerniogsmännen hängda och omkring trettio dömda till fängelse för lifstid eller vissa år, Hufvudmannen, Pereopa, är ännu ej tagen, men ett utrotningskrig mot he a sekten pågår, och som nitton tjugondelar af maorierna samt alla hvita äro emot dem, är det att hoppas att de snart lyckas och att denna usling skall i sinom tid nå sitt mål — schavotten. Så länge regeringarne ej allvarsamt föresätta Big att i främsta rummet meddela de infödde god och tiliräcklig undervisning, med frihet att uppnå samma ståndpunkt som de hvita, om de kunna, så länge kommer vantro, misströstan, . afundsjuka och tvister att bland en del af dem fortfara, och så länge de endast lofva men ej uppfylla, blifva frid och lugn ej varsktiga, och jag må väl säga, som en af mina värdar, Tatarai-muka Rangatira sade om de värvarende ministrarnes många löften om förbättring såväl som om nästen allt annat, ej ledande till detta mäl — Pakeha, hei aha tena.? Främling, af hvad nytta äro de.? (Forts. följer) KRA AADnmR (Insändt.) Hos k. teaterdirektionen hemställes, om icke vid unntacandet af Cariolanus det vare ekäl att la