Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 2

STOCEHOLM den 30 Okt. Jordbrukets betryck. I en tidpunkt, då landets jordbrukare så allmänt och med så mycket skäl klaga öfver en bekymmersam ställning, till hvilken många vilja finna orsaken i våra ogynnsamma klimatiska förhållanden samt botenedlet i en viss inskränkniog af bytets frihet, jorde det icke sakna intresse för våra jordorukare att taga kännedom om en framställning rörande jordbrukets ställning i Frankrike, af hvilken man skall finna, att I detta land, som i jemförelse med vårt väl måste anses af klimatiska förhållanden särdeles gynnadt, och der konstladt s. k. Pskydd? för alla näringar visserligen icke saknats, föres alldeles samma klagomål som hos oss. Man börjar dock der med rätta spåra orsakerna till det öfverklagade onda på samma håll, der de äfven här torde rättast böra sökas: i den hårda och orättvisa beskattning, som trycker jordbruket. Det ir ur en framställning i?Opinion nationale?, af den bekante skriftställaren Elias Regaault, som vi hemta följande: ?Jordbruksundersökningen är dagens stora fråga i departementena. Enhvar frambär sina klagomål, enhvar frambär sina förslag till botemedel för jordbrukets lidanden. . Det ligger onekligen någonting besynnerligt, abnormt uti att se Frankrike, detta af naturen så gynnade, i många afseenden så väl fördelade land, klaga öfver sina produkters otillräcklighet eller öfver de lidanden, som drabba producenten. Det måste finnas några orsaker härtill annorstädes än hos jordbruket sjelft. Utan tvifvelhar man på många ställen uraktlåtit att tillegna sig ett förbättradt brukningssätt; utan tvifvel har man mångenstädes försummat att följa med jordbrukets utveckling, och det skulle vara lätt att öka produktionens myckenhet. Men äfven med ofullkomliga arbetsmetoder borde jordbruket icke lida af de olägenheter, hvaröfver det beklagar sig. Det onda ligger således annorstädes än i ett dåligt brukningssätt. Det liggeri sjelfva verket i en felaktig lagstiftning, som nedtrycker jordbruket under omåttliga bördor och ger det till rof åt ett ruinerande beskattningsväsende. Jordbruket betalar: 1:0. Statsutskylder; 2:0. Departementalutskylder, som understundom gå till mer än fjerdedelen af statsutskyldernas belopp; 3:0.. Kommunalutskylder, som motsvara en fjerdedel; 4:0. Prestationsska:ten, som stiger till en femtedel ; inregistreringsafgifter; de publika tjenstemännens omåttliga taxa; bivägarnes underhåll; accisen, ty detär jordbruket som betalar införselsafgifterna för boskapen i städerna. Man har beräknat, att af 160 millioner accis, betalar jordbruket 100 millioner, I många kommuner förslår prestationsskatten icke till bivägarnes underhåll; om kommunen icke har några särskilda tillgångar för än:lamålet, så pålägges en ny skatt för att fylla bristen. Denna prestationsskatt för vägarnes underhåll borde väl eljest vara en dJepartementalafgift eiler drabba städernas invånare lika väl som landsbygdens, emedan vägarae äro till gagn för städerna lika väl som för landsbygden. Lägger man till alla dessa pålagor försäljningsoch arfsafgifter, så får man en föreställning om hvad beskattningsväsendet fordrar af åkerbruket. Det bör för öfrigt anmärkas, att i alseende på arfsafgilien nu göres ingen afräkning för den skuld, hvarmed egendomen är behäftad. Om t. ex. en egendom af hundra tusen franes värde är intecknad för femtiotusen francs, får arftagaren likväl erlägga afgifter efter ett värde af hundra tusen francs. Men uppbördsverkets glopskhet stannar icke dervid: Det förstår att draga fördel äfven af den intecknade fordring n. Om sälunda en tar lemnar efter sig åt sina barn en egendom om 100,000 francs värde graverad med intecknad skuld för 50,000 fr., så få barnen betala agifter för 100,000 fr. På samma gång lemnar inteckningshafvaren sin fordran af 50,000 fr. efter sig åt sin son, dervid afgifter måste erläggas för detta be lopp. Sålunda uppbäras lagfartsafgifter på en summa af 150,000 fr. för en egendom, som icke är värd mer än 100,000 fr. Antager man nu, att denna egendom om hundra tusen fr. är belastad med skuld för 30,000 fr. samt öfvergår till flera medarfvingar, så förslå icke de återstående 10,000 fr. af värdet att tillfredsställa katikammaren. En annan sällsamhet är, att en egendom, som är skuldsatt för hälften af värdet, får betala skatt för det hela, under det fordringsegaren går fri från afgift. En lika fördelning af skatten skulle dock vara för jordbruret en stor lindring. Så länge dessa ogynnsamma förhållanden fortfara, skall jordbruket städse förblifva tynande och de bästa brukningsmetoder skola icke förmå afhjelpa dess lidanden, ty detär lägen som nedtrycker det och förhindrar dess utveckling. Det är således icke genom en undersökning rörande jordbrukets tillstånd, utan genom en revision af lagstiftningen som man bör söka utfinna botemedlet för det onda. Med afseende å vinproduktionen har jordbruket synnerligen att beklaga sig. De afgifter som betunga den och de svårigheter, som läggas i vägen för varans obehindrade försändning, äro likasom gjorda enkom för att nadtrycka denna produktion och tillintetgöra en af våra förnämsta näringsutväsar. Man kan icke fatta hvarföre en han delsvara, det må nu vara hvilken som helst.