Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 3

På denna dag uppslukade revolutionen, säkerligen till olycka för sig sjelf, en i hög: sta grad begåfvad varelse, som med ett qvinligt bjerta förenade ett ovanligt förstånd och ett manligt bjeltemod, tjusande och stolt, danad att ermra om bvad hon sjelf sade om sina samtida: tDerigenom att ödet lät oss föaas i tidpunkten för den gryende friheten, gjorde det oss till enfants perdus i den här, som skall kämpa för denna frihet och föra den till seger. Det tillhör oss att väl utföra vårt värf och derigenom förbereda kommande slägtens lycka.?. Jag påstår icke att madame Roland utfört sitt värf? utan att i sin själ gifva insteg åt falska hänförelser, utan att begå sällsamma misstag — förständetsoch -omdömeskraftens, passionens och orättvisans misstag, hvilka tillhörde hennes parti och hennes tid; jag skulle äfven gerna vilja taga bort det der ordet ?dygd?, som hon så ofta l använder i sitt tal, att mån slutligen vänder det tili gyckel mot henne; men för dem som sätta ett tillbörligt värde på oförfalskad mensklighet; skali-hon dock--alltid. stå så. som-en af. de naturer, hvilka förblifva obesmittade midt uti tidens förderf och som väl kunna begå felsteg och misstag, men aldrig förnedra sig. Det finnes hos henne en blickens stolthet, som aldrig skådar mot jorden, en pvaturlig värdighet, en ädel spännkraft i lynnet, hat till orättvisa, förakt för det råa: våldet alla frihetens kännetecken, som göra madame: Roland till en af mensklighetens ädlaste representanter i en tid, då männen i det de böja sig för mängdens diktatur stundom bereda sig att böja sig för en herrskares diktatur — och dock alltjemt tro sig vara stora och Et medborgare. lut.