Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 3

är det som gör att hon finner behag i fångenskapen. ?Du kan?, skrifver hon till Buzot, aldrig föreställa dig behaget i ett fänpelse, der man endast inför sitt bjerta beöfver göra reda för användandet af hvarje ögonblick. Här äro inga obebagliga afbrott, ingen tröttande uppoffring, inga tråkiga omsorger och bestyr. Här är ipgen af dessa ligter, som äro så mycket hårdare som härja hederligt hjerta måste böja sig för dem, här finves ingen strid mellan samhällets lagar eller fördomar och naturens ljufvaste ingifvelser. Ingen svartsjuk blick spionerar på uttrycket af hvad man känner; in gen lider genom ens sorgsenhet eller overksamhet; ingen väntar ansträngningar eller fordrar känslor, som icke stå i ens makt. —— — Öfverlemnad åt sig sjelf, kan man, utan att kränka någons rättigheter eller ömma känslor, uti en skenbar tåvgenskap återfinna sitt moraliska oberoende... Händelserna hafva skaffat mig det, som jag annars Icke skulle ernått atan ett slegs brott. Huru älskor jag icke de bojor, i hvilka det är mig tillåtet att odeladt älska dig och tänka på dig utan afbrott! Hvarje annan sysselsättning är nu undanskjuten; jag behöfver icke befatta mig med någon annan än den jag älskar......? Och då Buzot, från hvilken hon genom en lycklig slump erhåller ett par bref, visar sig orolig öfver henves öde, vaknar åter den heroiska tonen och blandar sig med den eldiga ömheten. ?Ack! utbrister hon, är det väl fråga om att veta huruvida en qvinna skall dö före eller efter dig! Frågan är här om att bevara ditt lif och göra detnyttigt för vårt parti. Allt annat måste träda i bakgrunden derför.? Allt detta är onekligen, allt intill det fria och förtroliga du, mycket romerskt och stoiekt,