Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 3

upptagas och inläggas, hvilket isynnerhe under hastig marsch, t. ex. vid en storm ning, måste vara besvärligt, understundon ej ens utförbart. Vid repetitionsgeväret bä man sina 7 eller 15 skott i geväret, hvilke måste gifva mannen en synnerlig tillförsigt. Inläggande af en ny omgång patroner gå snarare skyndsammare än en enkel laddning med ett mynningsladdningsgevär, när der till räknas tändhattens påsättande. — Nä man vill lägga sig till — såsom vi måste göra — en alldeles ny uppsättning af ge vär, så synes oss att man bör taga stege ut och inköpa repetitionsgevär, i hvilke fall Spencers-geväret synes oss nästan oöf verträffligt. Det är alldeles gifvet, att er trupps styrka är dermed flerfaldigt ökad vore den ock blott fördubblad, så kosta det dock mindre att inköpa 10,000 gevär vore de ock än så dyra, än att uppsätte 10,000 man. I Schweiz lärer man hafva bestämt sig för Peabodygeväret, ehuru stora sympatie uttalades för Henry patent (Spencer läre: man ej — skulle vi tro — hafva kännt) Men det är möjligt att derför talade också det skälet, att man kan lättare applicers den enkla bakladdningen på äldre gevär. och detta ändamål låg schweizarne mycke om hjertat, enär de hafva en stor del ai sin armå försedd med de ypperliga schwei ziska studsarne, hvilka de vilja forifarande använda. Något sådant skäl hafva vi icke. Alls våra gamla gevär kunna utan förlust kas seras, för att ersättas af nya, och då böra vi — enligt vår lifliga öfvertygelse — taga det bästa som finnes, om det ock är dyrt. Genom att taga ett repetitionsgevär, såsom Spencers eller Henrys, hvilka blifvit med utomordentlig fördel begagnade i det amerikanska kriget, skulle vi gå framom alla europeiska armer i detta slags vapen. Och hvarför skulle vi ej v5ga göra det en enda gång?