Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 3

kelförfattaren bevisa att Pett pansarskepp är lika hjelplöst som någon träkorvett mot ett visst slags kanon?, och säger omsider: kan det ej vara skäl att underkasta våra åsigter om odugligheten af vår gamla träflotta en revision ?? Meningen med detta skall naturligtvis vara att arbeta för de gamla träfartygens ställande till heders såsom fullt lika goda eller, för att nyttja artikelförfattarens uttryck, lika hjelplösa? som pansarfartyg. Vi befara dock att hvarken Times eller den som begärt artikelns införande i Carlskrona Weckoblad lyckas fånga några anhängare för den gamla träflottan i nät med så grofva maskor. Det är ja alldeles påtagligt, att om en kanon kan, under vissa gynnande omständigheter, genomskjuta ett bepansradt fartyg, så måste ett träfartyg, utsatt för en dylik pjes, vara alldeles hjelplöst?. Det är deremot tydligt att det bepansrade fartyget icke är så hjelplöst, utan kan under ganska vanliga omständigheter lyckas göra sin motståndare redlös, innan det sjelf blir exponeradt för ett skott, afskjutet under mycket gynnsamma omständigheter?. Vi ha anfört detta endast för att visa den berörda artikelns inkonseqvens och opålitlighet, men alldeles icke såsom något förord eller försvar i öfrigt för det slags pansarfartyg, som i berörda artikel isynnerhet åsyftas och för hvilka den i artikeln omnämnda Warrior utgör typen. Vi ha aldrig särdeles högt skattat dessa pansarfregatter, hvilka redan genom sin dyrhet äro omöjliga att utgöra en mindre rik nations krigsflotta. Enligt vår öfvertygelse är det blott ett slags pansarfartyg, som eger framstående värde, nemligen tornfartygen. Lika orimligt som det vore att upphöra med begagnandet af eldvapen och ätertaga de fordom brukliga pilar och bågar, derföre att man under mycket gynnsamma omständigheter kan skjuta ihjel sin tiende äfven med sådana vapen, lika orimligt vore det att skicka ett af de gamla träskeppen emot en monitor, äfven om den sednare under vissa omstäns digheter skulle kunna geromskjutas af ett visst slags projektil. Aonorlunda har man, enligt hvad erfarenheten visut, gätt till väga i alla tider. Då krutet uppfanns började man bygga starkare fartyg än förut, och alltsom kanonernas verkan ökades förstärktes skeppssidorna ända till dess artilleriet visade en så förfärlig kraft, att man nödsakades förse fartygets yttre med jernpansar. Omsider,då icke detta visade sig tillfyllestgörande, framträdde John Ericssons snillrika skapelse — monitorn — hvilken, erbjudande den minsta möjliga skottyta för fienden, tillika har den hittills kraftigaste bepansring. Artikelförfattaren i Times säger, att emedan man ej skulle behöfva större än 9 tums kanoner, så har nödvändigheten att bygga tornfartyg upphört, och vidare, att då ?de största kanoner som behöfvas för krigstjenst till sjös, utan svårighet bäras af en bredsida, så är ett fartyg med bredsida för närvarande lika bra som någonsin, Låt vara: lika bra som någonsin?; men om vi j:mföra det med en monitor, så finna vi, att under det ett fartyg med bredsida lemnar den till större delen platta sidan till skott-tafla åt fienden; erbjuder monitorn en skott-tafla, knappt en åttondedel så stor som den förra och i följd deraf ej allenast svårare att träffa, utan äfven medgifvande en mycket starkare bepansring. En del af monitorns för skott blottställda yta utgöres af det cylindriska tornet, emot hvilket en kulas effekt beror på att den träffar vinkelrätt mot ytans rundning, hvilket vilkor ytterligare ökar svårigheten att medl. fördel beskjuta monitorn. Våra monitorers torn ega den respektabla tjockleken af 11 tum, och bestå af sammannitade jernplåtar, så förbultade, att ej någon bult kan injagas genom kulanslag. Tornet bar dessutom, till 1 fots höjd äfver däcket, en ring af 5 tums tjocklek. Pansarn å monitorns sidor är 5 tum tjock på 3 fots tjock ek. Artikelförfattarens påstående, att tornens pansar, som består af på hvarandra fastnitade lameller, icke kan jemföras? med solid metall, är ej riktigt; ty under de skjutförsök, som år 1863 anställdes vid Carlsborg, visade sig enligt den till skjutförsökens jröfvande utsedda komitens berättelse, inom de gränser för artilleriets eftekt som då försöktes, att en pansartafla, gjord af sammannitade plåtar af svenskt jern, uppfyllt sitt ändamål af pansarbeklädnad lika väl som en af svenkt jern gjord solid tafla af samma tjocklek. Det torde således vara för mycket att säga, det lamellpansarn ej ens kan jemföras med den solida. Visar det sig att monitorernas nuvarande bepansring är otillräcklig för de eldvapen som möjligen komma i bruk, så finnes ingen annan utväg än att förstärka densamma ytterligare, något som väl låter sig göra, ty våra monitorer äro ej mer än ungefär hälften så djupgående som en större träfregatt. Skulle det oaktadt monitoren kunna genomskjutas, så är detta förhållande detsamma som var fallet med träfartyg på den tid, då dessa begagnades i krig, ty man egde aldrig något fartyg som var fullkomligt osårbart för fiendens skott. Kulorna flögo tvärsigenom fartygen, hvilka ej sällan blefva skjutna i sank. Detta beredde man sig på då man gick ut i krig, och om säledes äfven monitorerna skulle kanna dela samma öde, följer väl alls icke deraf, att de ej voro bättre än träfartygen, då de ändock ovedersägligt äro mycket bättre skyddade, lika litet som man t. ex. skulle kunna påstå atf en stark fästning ej är bättre än en svag, emedan begge kunna intagas. s—— f ar vr nece fraR AA