Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

nor, sitta på golfmattan i en halfeirsel, hvars medelpunkt var den stora dryckesbålen och en vid densamma sittande fidjian, som just nyss slutat tillredningen af den kostliga drycken, och som nu, sedan äfven vi slagit oss ner framför bålen, började tjenstgöra såsom murskänk. — Nu kan jag ej annat än skratta när jag tänker på den rädsla och ängslan jag erfor, då jag var förvissad om att jag skulle dricka af den i bålen befintliga, till utseendet så oappetitliga smörjan, och dertill kom, att den vid bålen sittande svarte, nakne, fule, grinande fidjianen redan haft densamma i mun och händer. Jaz makade mig ovilkorligt ett stycke tillbaka, inom mig hysande den tanken, att försöka smyga obemärkt undan, men som jag fann detta omöjligt, så frågade jag C. om det gick an att neka dricka; men Fr ans svar att fidjisnerna då hade funnit sig rolämpade, beslöt jag att foga mig efter ödet. Kavan serverades i n stor kokosnötskål, hvilken först räcktes C. och derefter mina kamrater, hvilka alla till min stora ångest, tömde skålens innehåll, utan att hemta andan. När den fyllda skålen räcktes mig satte jag den till munnen, blundade och försökte fästa mina tankar på allt utom kava, och på så sätt lyckades jag att tömma hälften af skålens innebåll; hade jag druckit mera, så hade jag säkerligen åter levererat alltsammans. Nu är jag dock så härdad att jag kan när det gäller dricka kava lika bra som om det vore punsch. Sedan fidjianerna med god smak intagit kavan, hvilken ej, liksom Europes rusdrycker, är upplifvande, utan tvärtom nedstämmande och sömngifvande, utgingo vi ur huset för att i det gröna åskåda en dans mellan ungdomen från de närmaste grannhusen. Den dansande hopen bildade en enda stor