Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

härstädes, utan fingo vi i stället begagna ett bananaslöf såsom tallrik och fingrarna som knif och gaffel. — Stekning af en gris på förenämnde sätt tillgår sålunda: En rund håla — storleken af densamma naturligtvis lämpad efter det som skall stekas — gräfves i jorden, hvarpå hålan fylles med ved, som antändes, och ofvanpå vedhögen lägges derefter ett antal stenar, hvilka, sedan veden uppbrunnit, bli liggande på botten. På dessa stenar kastas då en mängd gräs samt löf och ofvanpå detta lägges det slagtade svinet, väl insvept i bananaslöf. Ytterligare ett lager af gräs och löf påkastas nu igen och efter detta päfylles så mycket jord, att hvarken rök eller hetta förmå uttränga. Några timmar derefter, eller efter ännu längre tid, hvilket beror på den mera eller i gropen innehar, bortskoflas den, löf och gräs borttages, och grisen, I stekt i sin egen immna och fri från äfyen den minsta jordpartikel, är färdig att ätes samt smakar då dubbelt bättre än om den vore kokt. Under det vi superade hade fidjianerna, till vår ära, tillagat den ibland dem sjelfva mycket begagnade och omtyckta kava-drycken, deras enda rusdryck, och inbjödo oss att, i ett närgränsande hus, tömma en bål af densamma. Jag hade flera gånger läst och hört talas om denna af Söderhafsöboarne omtyckta rusdryck och var derföre nyfiken att smaka densamma, men min längtan förgick, då jag under promenaden till dryckeshuset kom att tänka på sättet huru. den bereddes. Kavan tillredes af yangonaroten (piper mythistiecum), hvilken först tuggas i de finaste fragmenter, hvilka derefter knådas i kallt vatten samt filtreras, då drycken är färdig. — Inkomne i huset sågo vi uvgefär ett dussin fidjianer, män och qvin