Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 3

sanning ett märkvärdigt bref, som är be stämdt att framkalla en ny kris, måhände en revolution, hvilzet en med makten be klädd man mottager af en qvinnas hand som efter eget medgifvande skrifvit det ett andetag, såsom frukten af en improvi sation, hvilket också allt var, som hon a denna art frambragte?. Slutligen var de hon som såväl före som efter den 2 Sept var sitt partis egentliga föreningslänk. Vic sammankomsterna hemma hos sig gifver hor påstöt till ny handling, väcker de försum ligas ifver och stöder de svaga, och di man i ett farans ögonblick, då hennes hu: hotas, vill öfvertala henne att fly under er förklädnad, tillbakavisar hon med förtry telse alla sådana förslag, hvilka endast ut göra ett palliativ, i det hon säger: Jag lygs öfver den roll man vill ha mig ati spela. Jag vill hvarken förkläda mig elle: fly undan; Vill man mörda mig, då skall det ske i mitt eget hus. Jag är skyldig att gifva detta föredöme af fasthet, och jag skall gifva det.? Man måste se henne i denna dubbla ställning: ifrig att samla och stödja sina vänner, och så full af djerfhet, än inför hofvet, än inför de tygellösa de. magoger, hvilka hota att låta Frankrike gå under i blod. Madame Rolands betydelse synes af Dan: tons bittra utfall, då han med vrede säger, att man 2behöfver ministrar, som se med andra ögon än deras hustrurs, eller då han, när det är fråga om att man skall anmoda Roland att stanna qvar i minviståren, ironiskt förklarar, att om man anmodar mannen derom, bör man äfven med samma begäran vända sig till hans hustra. Och denna betydelse Visar sig ännu i högre grad den dag, då hon, kallad inför konventet, för att lemna, jag vet icke hvilken, upp