Aftonbladet – 13 oktober 1866, sida 3

Bismarck och Skandinavien. (Ur ett bref från Kjöbenhavn.) Från en väl underrättad person i Kjöbenhavn ha vi mottegit följande meddelande: Pa — — — I våras infann sig den berömde Moltzen, som uppehåller sig i Berliv, här i Kjöbenhavn med ett anbud under hand från Bismarck om garanti för Glicksburgarnes oqvalda besittning af Danmarks tron samt en fördelaktig delning af Slesvig, mot vilkor att Danmark skulle sluta ett intimt förbund med Preussen och särskildt en flott-konvention, hvilken bland annat till och med skulle lemna Preussens krigsfartyg tillträde till danska hamnar och varf. Regeringen vägrade att inlåta sig med en dylik person och de anbud som genom honomframstäldes. Nyss, när de fyrtiosju slesvigarne voro i Berlin, blef en garfvare Blöcker från Haserselev inbjuden att jemte några medlemmar af deputatiopen besöka hr Moltzen; ?hana kunde kanske vara dem till någon nytia?. —B. intann sig jemte en gårdsegare Fries från Eisböl, Moltzen presenterade sig då såsom agent för Oktoberföreningen. — dv. s. Augustiföreningen med hvad den har bakom ryggen — och visade dem utkastet till en konvention mellan Preussen och Danmark, som var färdig att framläggas för konung Wilhelm. De hederliga slesvigarne voro så dåliga diplomater; att de blefvo förargade och ej ville höra någonting vidare eller se konventionens innehåll. Det var skada; mea man kan i alla fall veta, att hvad Preussen nu erbjuder och fordrar ej är mer eller mindre än hvad det bjöd och fordrade i våras. Natvrligtvis vill Preussen helst behålla hela Slesvig, hvilket endast vöre inledningen till hela: Danmarks eröfripg vid gifvet tillfälle. Men, förutsatt att men en tid vill-hålla god min med Frankrike, så kunde en öfverenskommelse med Danmark, som tillsvidare gjorde vårt fädernesland — om ej till formen, så likväl i verkligheten — till ett preussiskt lydrike, utgöra en lämplig öfvergång till det slutliga målet. Om danska folket öfverlemnos alldeles åt sig sjelft, är det ej olänkbart att personer kunna finnas, som våga trotsa den harm, en sådan öfverenskömmelse skulle väcka. För Sverge vore en sådan tilldragelse helt en-Y kelt förebudet till dess öfverlemnande åt Rysslands nåd; ty det är alideles orimligt att Ryssland skulle finna sig i ett sädant arrangement, hvarigenom Preussens öfvermakt i Östersjön ganska snart vore afgjord, ed mindre än att Ryssland finge ersättning örat och främst i Finmarken, men väl äfven i Östersjön, t. ex. Gotland, och dertill ett liknande länsherravälde öfver Sverge, som Preussens öfver Danmark. Den enda utvägen att undgå detta vore, om det förenade Norden kunde erbjuda Preussen sin.allians, ty deraf skulle Preussen hemta ännu större fördelar. — — —?