Aftonbladet – 13 oktober 1866, sida 3

MEM MNS TSL RN STEN ÖV RI GSE av liga bok om Stockholms teatrar, i hvilken skonlöst framlägges för publiken de mest noggranna och tillförlitliga uppgifter om skådespelarnes och skådespelerskornas vid de kungliga teatrarna födelseår. Med skådespelarne må det då så vara, för vår Almlöf är det en sannskyldig triumf att bära sina 60, år med den heder som han, och hr Sundberg är en icke mindre behaglig älskare för det han har sina några och fyratio på nacken; men aktriserna! Här får män veta att dessa vackra fruar, som med så mycket behag spela unga flickor, gå på tretti-och fyrtitalet, och att de tjusande mamsellerna A., B., C. och D., strålande af ungdom som de synas oss, i sjelfva ver ket dock icke äro några dufungar, utan födda, den första år adertonhundra ... nej, min penna vägrar att återgifva dessa horrörer. Det är en vacker tanke af. Casanova, att.en qvinna har icke någon annan ålder än den hon eger i sin älskares ögon, och våra älskvärda teaterdamer skulle i denna tanka kunna hemta sin tröst mot br Dahlgrens indiskretta yppande af. hemligheten med deras födelseår, om. de blott hade några älskare; men som man vet brukas detta icke numera vid våra teatrar, hvilka i:så fall kunna betraktas såsom sannskyldiga skolor för sederna?; Hvad är då härvid att göra? Jag tror det bästa blir att alls icke lätsa om hr Dahlgrens förargliga bok, som redan genom sin digerhet och sitt pris. är tillräckligt afskräckande, ehuru den, sanningen att säga, innehåller en mängd notiser, lika värdefulla som pikanta. Dessa åldersuppsifter äro alltid förhatliga; alla. menniskor vilja nemligen gerna bli Ri men, ingen vara det, och så gudomiga våra aktörer och aktriser äro, lära de väl i detta fall vara lika menskliga som vi andra. Viste ej heller; hvartill det skall tjena att hålla räkning med åren: Em fransk markis, snillrik som alla häns landsmän, blef:af sin monark tillfrågad hur gammal hanvar. . 4Minsann jag,det kan säga, sva råde han; jag har temligen reda på mina egendomar och inkomster, men hvad mina år beträffar, .så har jag aldrig. brytt mig om att räkna dem, eftersom jag är öfvertygad att ingen tär dem ifrån mig. Om man, utan afsgende på lefnadsäldern, taxerade männen. efter deras vett och fruntimren efter deras skönhet, är det ofvifvelaktigt att statskassan skulle finna sin fördel dervid. I Paris tagas dessa saker icke så allvarsamt som hos. oss; familjen Smithson skulle der vara fredad för sådana närgångna frå20f, som vår statistiska byrå tid efter annan ställer på dem som i StockKölm bo ocH vistas.. Vid. sednaste folkräkningen i den franska hufvudstaden föreföll följande uppträde i ett husi qvarteret Breda: tErt namn, min fru??? — Elodie Clorinde de Saint:Ange. — Ursäkta, men är ni riktigt säker att ni heter -Saint-Auge? Af mantalsförteckningarne framgår att ni förut kallat er Lisette Merluchet efter er herr far, som var lumphandlare. Damen; rodnande: 4Det är: sannt; min herre ; men söm Yin far icke hade någon lycka med handeln, har jag sedän tio år antagit namnet Saint-Ange, under hvilket jag är känd i societeten. — Nåväl, får gå för Saint-Avge. Er ålder, min fru? Nitton år. — Ursäkta, min fru; jag har varit släpphändt med afseende på namnet, skälle ni inte kunna göra mig ett medgifvande i fråga om er älder? — Men, min herre, det är eo skamlig inqvisition det här. Ser jag ut aft vara mer än nitton år? Jag: har inte: fyllt dem ännu, det-är sannty men jag fyller.dem i morgon bittida. Jag har icke ansett mig böra göra något afdrag för tjägofyra timmar: — Ursäkta, min fru, men ni sade mig nyss, att ni för tio år sedan hade fattat ett allvarsamt beslut: Damen, bitande sig. i eye Nåväl, min herre, sätt dip tjugofem år. —8Se der alltid sex år vunna. Skulle ni inte, min fru, kunna göra något mer i statistikens intresse? -2 Min herre; teg mitt lif, men ni erhåller inte tre månader mer; jag skänker-er sex veckör för att visa er min förbindlighet. a — Nog; min fru, jag skrifver. tjugonio, öck efterskänker således tre för a!t äfven å min sida visa mig artig: Om ni finner. er förfördelad, kan ni klaga för polisen med er dopsedel i handen. Damen underkastar sig, då hon hör talas öm dopsedeln. Förgäret fortfar: PErt yrke, min fru? — ift: — Mia fru, detta: är icke något yrke, det är ett tillstånd. — Nå, så... räntetagetska. — Hör nu, min fru, inte något skämt. Ni bör här på månad; hvaraf lefyer ni? — Ah; var det detta ni ville veta? Nåväl, jag är... dramatisk artist; Här nedlägzör tjenstemannen på bordet sin penna, ;siva glasögon, sin näsduk och sinfsnusdosa, och inleder, stödjande sig på armbågarne,; med -en biktfaders högtidliga ton följande samtal: : Min fru, folkräkningen är en allvarsam förrättning; bon har för ändamål att förse styrelsen med materialier för en klassifikation af staden Paris invånare. Yrkeia äro isynnerhet af stort statistiskt intresse; ing uppmanar er således till uppriktighet. Ni säger er vara dramatisk artist; hvar har ni spelt? — Öfverallt,y min herre, öfyerallt... undantagande, jag tillstår det, på TheåtreFrangais, der medlemmarne äro mycket för afundsjuka för att låta unga talanger framkomma. — Kan ni, min fru, visa mig ert sista engagement? — Utan-tvifvel, min herre. Derpå tänkte jag icke. Se här: mitt sista kontrakt med hr Charles Desnoyers, direktör vid AmbiguComique: Tjenstemannen tar det tryckta kontraktet och läser med hög röst: Emellän: hr: Charles Desnoyers, privilesierad direktör vid teatern Ambiga-Comique, och fru Lisette Merluchet, kallad de SaintAnge, dramatisk artist, har blifvit öfvenenskommet som följer: Hr Charles Desnoyers engsgerar fru de Saint-Ange för att vid första kallelse fylla alla de partier som passa lör heanes fysik och för hennes talang, och särskildt sådana roller som fordra hvad man kallar grande lenue.? Här börjar folkräkningstjeostemannen läsa fortare och slarfvigt såsom en man hvilken söker den vigtigaste punkten. ?Fru de Saint-Ange är förbunden att hålla sig med alla för hennestäppträdande nödiga kostymer.? — Det är icke detta jag vill veta. ?I händelse af inträffande grossess för den ha artisten indrages honorariet helt och nållet.? — Det är icke detta.