Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 3

kriget alldeles oundgänglig rekognosceringstrupt som vore hemmastadd med trakten, och allti åtföljde den skarpskytteafdelning, hvilken de tillhör. Det är en af alla militärförfattare fullt erkän och af erfarenheten bekräftad sanning, att unde ett fälttåg ingen omständighet så förstörande in verkar på det egentliga rytterivapnets duglighet som dess splittring för ofvannämnde ändamål Utom att sådana små afdelningar, lemnade, son de blifva, åt sig sjelfva, sakna den ständiga oc ytterst nödvändiga tillsyn af befälet, hvarpå hä stens tjenstbarhet till stor del beror, förlorar trup pen genom en sådan, för vapnets egentliga verk ningskrets främmande tjenstgöring, just de egen skaper som utgöra första vilkoret för rytteriet stridsduglighet, nemligen djerfhet och samman hållning vid anfallet. Genom detachementstjenst göringen minskas emellertid det egentliga linie. rytteriet, som, i förhållande till landets yta och fotfolkets antal, redan är alltför fåtaligt. Gerna medgifves att genom terrängens ojemnhet, och den odlade markens indelning i mindre egovidder, hvilka merendels begränsas af gärdesgårIdar och djupa diken en trång gräns finnes för I rytteriets ändamålsenliga användande, men så hafva vi också blott so-del rytteri. emot fotfolk, och ännu mindre om skarpskyttarne tagas medi beräkningen. Utländska författare anse dock, att i bergiga och starkt kuperade länder bör rytteriets numerär utgöra !12 å 1s af hela krigsmakten till lands. Vi ega omkring 4300 man kavalleri, ojemnt fördeladt på omkring 400 qvadratmils yta, hvaraf synes att då Sverge utgör cirka 3870 qvadratmil, föga öfver w har beriden trupp att tillgå vid ett fiendtligt anfall. Ofvannämnda missförhållande visar emellertid att vår rytteristyrka icke tål många detacheringar, oaktadt från Stockholm till Westervik, från Kristianopel till Sölvesborg och från Hallandsås till Svinesund icke finnes en enda ryttare. Enahanda är förhållandet på den långa kuststräckan norr om Stockholm från Gefle till Haparanda. Med allt detta för ögonen, medgifva dock vårt lands tillgångar och öfriga förhållanden svårligen. ökandet af den redan befintliga rytteristyrkan; helst detta vapen, relativt till sin nytta såsom sådant, kostar såväl i uppsättning som underhåll och öfning högst betydligt för att hållas i fullt stridbart skick, och ett dåligt kavalleri kan anses sämre än intet. Utrustning af häst och ryt! tare aflöper ej under 600 rdr, och årliga underhållet ungefär lika mycket. När härtill kommer kostnaden för befälets aflöning, kasernering, ved, ljus, ete., kan utan synnerlig öfverdrift antagas att ett kavalleriregemente på 1000 man kostar inalles omkring en million rdr årligen. Att härutinnan åstadkomma någon besparing utan att derföre behöfva minska den reguliera rytteristyrkan, var det sena af de ändamål som föreningens förslag afsåg. Vidare har föreningen förestställt sig, att skarpskyttekårernas verksamhet i fält hufvudsakligen skulle afse det så kallade lilla kriget. Att i front och flanker utgöra de yttersta bärokningstruperna, rekognoscera fiendens ställning, skaffa unskap om hans företag, anfalla och borttaga hans transporter, förstöra hans magasiner; och med den kännedom om trakten som dess egen skarpskytteförening eger, eller bör förvärfva sig, blifva i tillfälle att öfverraska mindre fiendtliga afdelningar, eller derför lemma behöfliga upplysningar, och sålunda tvinga fienden till iakttagande af deoupphörliga försigtighetsmått, som mer än allt annat hindrar hans framträngande särdeles i kuperade trakter. Allt detta anse vi vara skarpskyttekårernas uppgift hvilket visserligen icke är lätt att lösa. I främsta rummet fordras härtill ett dugligt och talrikt befäl, samt en djerf och krigsbildad trupp, kännedom om traktens förhållanden i flera hänseenden, jemte goda och tidiga underrättelser om fiendens förehafvanden. Sådana underrättelser kunna svårligen fås nog skyndsamt och tillförlitligt, helst i öppna trakter, om ej rekognoscören är beriden, eller saknar allt militäriskt vetande. Dessutom behöfver befälhafvaren för en afdelning som är bestämd för partitjenstgöring, ovillkorligen en eller flera ordonnanser till häst, för att i hast taga reda på förhållanden som han behöfver känna, och för att meddela order till detacherade trupper. Detta är så mycket nödyvändigare, som de flesta företag under ett guerillakrig gemenligen äro af den natur, att de genast måste beslutas, och ögonblickligen verkställas om de skola lyckas. Denna ofta ganska vigtiga, ehuru som obetydlig ansedda ordonnanstjenstgöring, kan svårligen nöjaktigt bestridas af oberiden trupp, eller af för tillfället. anskaffade ridande bud. Dessa skäl sammanlagda hafva ansetts tillräckligt tala för uppsättande af några skarpskyttar till häst för hvarje afdelning, två å fyra i hvarje socken. 4 Nyttan af några lätta artilleripjeser (t. ex. refflade 3-ET:diga efter det hya svenska systemet, hvilka blott undantagsvis fordra mer än tvenne hästar till anspann, enär de åtfölja fotfolket), lärer svårligen kunna förnekas, helst det är en erkänd sanning att redan kunskapen om att man medhafver kanoner; icke obetydligt plägar inverka på en fiendes företag på samma gång den stärker egna truppers tillförsigt. En sådan kanon med tillbehör kan framföras på hvilken byväg som helst, och ändamålsenligt placerad göra högst betydlig nytta i ett. bergskrig, der den vanliga 6-E:diga är för ovig att medföra och begagna, på samma gång dess större kaliber och längre skottvidd, i oländig mark icke uppväga olägenhetörna af förlängd file och större anspann, Erkännes ofvan äntydda verkningskrets för skarpskyttekårerna vara den rätta och ändamålsenligaste, lärer väl ej heller den stora nytta kunna bestridas som en dylik fältpjes såväl. i moraliskt som artilleristiskt hänseende skulle medföra. Dessa förhållanden. ansågoföreningen fullt rättfärdigande för dess: framställda underdåniga anhållan om den ifrågavarande materielen. I. Den andra frägan är lättare att besvara såsom af rent ekonomisk natur, ehuru: dess lösning beror af de större eller mindre uppoffringar man vill underkasta sig. Få hemmansegare finnas, hvilka icke ega en sadel med tillbehör: De förmögnaste lemna till begagnande under ett par limmar, 2 å 3 gånger i månaden, en någorlunda passande häst, för den händelse de ej sjelfva begagna den till exercisen, eller hafva fallenhet för ridning. Vill man sedan anskaffa en bättre sadelmundering med åtföljande utredning, kan detta ske småningom genom sammanskott. Vapen, en sabel och en pistol (för krigstid revolver), bör staten utan olägenhet kunna bestå. För artilleriet .lemnas likaledes: hästar till begagnande, :men pjeser med åtföljande laddningsattiralj, och om möjligt anspannspersedlar böra af staten utlemnas mot underhållsskyldighet: Skulle detta sednäre utan många omständigheter beviljas eller anordnas, kunna vanliga stångselar med linor likaväl begagnas, då det för fotartilleri ej kommer ifråga att röra sig. med större hastighet än att ett par goda hästar äro tillräckliga att draga en 3-:dig kanon. Om 6-E:ga äfven lemnas till exerciskanoner, anspännas förhästarne vid förvågen med begagnande af vanliga selar med linor. Mer än två par behöfves icke. Vill man sjelf anskaffa sadelmundering med tillbehör, borde den vid artilleriet nu begagnade, förbättrade Åkersteinska modellen vara den enklaste och minst kostsamma. Den är så inrätad, att ryttaren kan vid förefallande mindre read rs os Sn RARE EON NR ERE UR mm om mov mm IR idertönide århundradet: i likhet med helals er om a a