Aftonbladet – 10 oktober 1866, sida 2

Icke så noga. Hon uppförde sig ick väl, tror jag.? ?Nej, det var derföre att hon skref et bref i sin skolmästares namn och med han stil, till tant Jeanette, med begäran om et litet penninglån?, sade tant Penelope. ?Mis Bessie, som skulle lemna honom pengarne behöll dem och köpte upp dem i bakelse och konfekt. Säg mig, Letitia, hur såg ho1 ut, som du minnes henne?? Åh jag minnes henne icke så noga, mel jag vet att hon var blek, med mycket ljus här. Men käraste tant Pen, ni mins hennt sjelf säkert mycket bättre än jag. Hun kommer ni att tänka på henne just nu? CSäg ingenting mera, mitt hjerta, och tänk ej heller mera på detta, utan gå och lägg dig och hvila dica stackars trötta tan kar. Du är ej så klarsynt och så snabb. länkt som du brukar ara, Letitia, men du kan ej hjelpa det, stackars lammet mitt. 5e så, god natt! Tant Pen kysste Letitia hjertligt och gick Jerpå tillbaka till sitt eget rum. Der afiog won försigtigt sin granna mössa och ersatte len med en enkel nattmössa, svepte sig in en stor schal, tog ett tändt ljus med sig ch spatserade direkt ned i matsalen, som åg något afsides från de öfriga rummen ängst in i förstugan, hvarifrån en kort trappa edde dit. Det var ett något smalt, längt om, med hög ekpanelning och mörkröda taeter och draperier. Det var med detta rum agan om skatten mest sysselsatte sig, och nan ville till och med veta att den skulle ara dold derstädes. Tant Pen tände laman och slog sig ned i en länstol vid boret, samt började läsa. Elden i kaminen ar nedbrumnen, men tant Penelope var föredd med en varm shawl. Hon hade suttit der en timma eller ännu