Aftonbladet – 8 oktober 1866, sida 3

befriar och binder, lifgifver och kufver, rik. tar och bortnöter, gör stundom af sjelfva armodet något bemedladt, om än ringa, och förvandlar öfverflödet inom några år till en väl förvaltad rikedom. Framför alla må en ung artist, som af hela sin själ älskar konsten, njuter af den såsom sin lycke och vill något våga för den, lyckönskas då han vinner inträde i denna förträffliga skola, hvarest — åtminstone i goda verk — studiet af konsten är djupt och fast förenadt med studiet af lifvet, karakterarna och verkligheten. Det skulle derföre lifligt glädja oss om mll Holmberg snart blefve engagerad vid vår scen, hvilken för öfrigt — vare detta sagdt utan förringandet af värdet hos rågon dervid redan fästad talent — rätt väl bohöfver en sångerska af hennes genre. Konsertgifvarinnan usderstöddes i duon ur Martha af hr Willman, som deri ypperligt uppehöll -Plumketts parti, i qvartetten ur Rigoletto af hr Arroldson samt hr Arlberg och fru Stenhammär. Tvenne visor of hr Arlberg, mästerligt sjungna af fru Stenhammar, gjorde äfven genom kompositionens förtjenster ett värmt och lifligt intryck på åhörarne. Deremot lyckades hvarken hr Hagemeister att genom sin solida eller hr Sauvlet att genom sin mirakulösa färdighet vinna något högre intresse åt de variationsnummer, de för aftonen valt till ämne, och bekräftades äfven nu den besynnerliga omständigheten att variationer äro det enformigaste af all musikalisk produktion. Auditoriet gaf för öfrigt både genom lifligt bifall och ovanligt stört antal omisskänneliga bevis )å sina varma sympatier.