Aftonbladet – 8 oktober 1866, sida 3

SKHNAL Iforedrog sma kupieuer fortramet Författaren, som sjelf spelte ej miudre äl fyra roller, inropades och helsedes med stor bifall efter styckets slut af den till träng sel fullsatta salopgen. Allt åotyder, at Södra teatern i detta stycke förvärfvat er kassapjes af lika lofvande utseende som sit förra stycke. RE MUSIS Profeten har några aftnar gifvits för full hus, hvarmed operan egentligen blifvitgya nad tack vare en tillsats deri, som lemna den berömde skridskoäkaren, hr Haines, tillfälle att ådagalägga sin mirakulösa skick: lighet. Det hufvudsakliga i konstverket, musiken, torde denna gång hvarken hafvs lockatseller tillfredsställs många bland spektatörerna, ty sällan eller aldrig hefvå vi hört den så uuderhaltigt representerad. Hr Sehefers oefterrättlighet i återgifvandet ot styckets hjelie är temligen känd och etKänd: Nägra starka och väckra tenortober vilja vi iegalubda frånkänna honom, lika litet som ett och annat framsteg i uttryckets egentlighet och befriande från skrik och onatur, hvilket allt visinar att hans fö. redrag vårdats af en nitisk och. outtröttlig lärare. Hvarken genom dessa framsteg eller sin begåfning är hr Schefer emellertid en värdig tolk af Profetens parti, som, ehuru lösligt sammansatt, likväl höter till de praktfullåste, effektrikaste och mest fordrande i verlden; och är bon i lyriskt afseende icke vuxen denna roll, kan han derjemte i dramatiskt hänseende icke ens tillrTedsställa de ringaste fordringar, då falsk patos i par tiets mindre betydande momenter oftasi aflöses af intetsägande slapphet i dem som verkligea kräfva ansträngningar äfven af en stor förmåga. Exempelvis nämna vi den gripande scenen då Bertha måste utlemnas till Obert hål. Om mll Jacobson, som i hest fått instudera Fides roll, en karaktersteckoing som vi icke tveka att erkänna såsom Meyerbeers förnämsta triumf på detta fält, skulle det vara hårdt att fölla eit strängt omdöme på grund af hvad hon presterade, ty ömöjligheter fär man icke begära, och omöjligt är naturligtvis att utan tillfälle till djupare studium kunna gifva ett värdigt uttryck åt allt hvad detta herrliga sångparti innebär. Det karakteristiska i rollen åergafs emellertid, med undantag sf åtskilliga öfverdrifter, icke utan förtjenst, då deremot det rent tekniska, särdeles duetterna med Berihba, visade sig låpgt från tillräckligt inlärdt. Den storartade scenen i kyrkan, mellan Profeten och hans möder, blåf så som den förliden fredag utfördes, hardt nära komisk, och detta till den grad att sjelfva det heliga romerska rikets kurfurstar tycktes hafva svårt alt tygla sin. munterhet. Bertha hade i frn Stenhammar en fullt värdig representant, hvar uppträdande blef för åhörarne en angenäm viderqvickelse i de blott alltför få scener, hvari hon numers isentligt deltager; och hr Arlberg vår en förträfflig Oberthal. Särdeles förtjenar hans stumma spel i tredje aktens körtå dänsscen tacksamt erkännande.; Hr Walin, som öfvertagit Zacharias parti, inlade i dess återgifvande rätt mycken skicklighet, men hr Willman är häri oöfverträfflig och skall derföre alltid saknas. Hrr Dahblgren och Sandström löste sina uppgifter såsom vanligt med mycken heder, och orkestern spelade, sedan hr Normån sjelf ufvertagit anförarskapet, sin roll med mer än i denna opera vanlig finhet och precision, Men hvad vi här loforda förmår naturligtvis icke upphjelpa ett arbete, hvårs förvämsta partier genom framställningens brister förfela sin verkan, och vi tro att de flesta konstens vänner hellre se att operan tillsvidare nedlägges, än att den förtfarande skulle på ett blott halft tillfredss ällande sätt hållas uppe, eller genom främmandeti!lsatser göra en mindre hedrande lycka. Profeten är icke ett mästerstycke, men ett storartadt, praktfullt och innehållsdigert arbete, som; mer än de flesta beroende af utförandet, i alla händelser kräfver omvårdnad och okt ning. Konsertnöjena för säsongen inleddes i för sår genom mll Amanda Holmbergs söir i La Croix salong, För den unga konsertgifvarinnans bana såsom lärjunge och hennes studier under vår berömde sånglärares, hr Giinothers, ledning, samt sedermera i de franska och italienska tångskolorna, är redan på flera ställen redogjort; vi vilja der. före blott lyckönska henne till hvad hon under d nna sin artistiska utvecklingsperiod redan lyckats tillvinna sig, och börtseende från det förflutna tala blott om det närvarande och framtiden. I de numrmier som mil Holmberg utförde, en aria utv Doni. zettis:.La Favorita, en festsång ur Lucrezia Borgia af samme kompositör, en duo ur: Martha af Flotow samt Verdis berömda qvartett ur sista akten af II Rigoletto, var, näst en klaärgfull, stark och älljudande de röst, dramatisk liflighet i uttrycket och en viss, om vi aå få tolka det, ännu oblan dad glädje i sången det som tydligast la des i dagen och mest anslog ähörarne. Scenen — så torde det allmänna omdömet hafva utfallit — scenen är tvifvelsutan det. rätta fältet för mil Holmb rgs konstnärliga verksamhet, I konsertsalen är det så mycket, som vill andas ut, men icke får det fullt och fritt; det musikaliska och det mimiska uttrycket saknar sina goda bundsförvandter, köstymen, dekorationen, det förberedande sammanha Scenen åter låRör ta rg rr