Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 2

Te AVULIHGCUICHR MCVIVTa, SyUCS NEIL Naturligt ha anvisat detta land den vigtiga ställningen att bli en verldsmarknad för alla nationers produkter, liksom dess hufvudstad redan blifvit centrum för Europas finansiella operationer. Men det är icke genom tilllämpning af ett för länge fortsatt och alltför vidt drifvet system af föråldrade privilegier och inskränkningar, man nu för tiden kan hoppas nå ett sådant mål; tvärtom kan en utvidgning af kommersiel makt endast åstadkommas genom undanrödjande af alla hittills varande hindrande skrankor för den främmande handelsmarinen och genom det häraf föranledda mångfaldigandet af sjelfva de ekonomiska transaktionerna. En stor marknad skapas ej annorstädes, än der varornas pris är nedsatt så lågt som möjligt, men hvarje gång man etablerar en skyddsafgift, aflägsnar man sig uppenbart från detta mål, medan handelsfartygen alltid i stor mängd infinna sig hvarhelst en frihamn upprättats. Lagen har således, såsom hutvudföremål, i sigte den största möjliga tillförsel till franska hamnar af handelsvarcr under alla nationers flaggor, för att dymedelst öka och utveckla den kommersiella rörelsen och dermed befrämja det helas, ej mindre än den enskildes, intresse, genom att göra Frankrike till en dylik verldsmarknad, hvartill Engtand redan längesedan förstått att höja sig. Den stora och alltjemt växande införseln, som vid slutet at sistlidet år steg till ett värde af innemot 3 milliarder, såväl som den samtidigt försiggående utförseln, hvilken till och med öfverskred nämnda belopp, ådagalägger nogsamt, att Frankrike behöfver ej mindreflalla lönders råämnen för sina manufakturer och fab-iker, än ock fördelaktiga marknader öfver hela jordklotet för omsättningen af sina egna agrikulturoch industriprodukter, att dess kommersiella verksamhet framförallt behöfver utvidga sig, och att man derför bör bereda den alla möjliga lättnader. På detta sätt uppfattades lagen under debatterna i kammaren, och dess föreskrift om flaggornas assimilation antogs också på denna grund. Då den franska sjömaterielen för närvarande är alldeles otillräcklig för ett så omfattande behof, nödgas man se den tillförsel, landet behöfver, fullständigad under främmande flagga, hvilket i alla händelser mäste anses fördelaktigare än att hemta den från engelska och belgiska nederlag. Man beröfvade ej heller franska marinen de vapen, med hvilka den hittills kämpat mot den främmande, utan att på samma gång bevilja den kompensation medelst naturaliseringsafgiftens upphäfvande, liksom den ock, när de iranska marknaderna äro försedda utöfver landets egen konsumtion, skall i den ökadeutförseln finna nya och rikliga frakitillfällen, som den hittills ej kunnat ega, och hvarivenom dess tillväxt efter hand skall framgå såsom naturlig följd af förhållandenas egen utveckling. Differentialsystemets historia i Frankrike visar ock på visst sätt, att den nya lagstiftningen var en direkt nödvändighet. Då detta system i sin nyare skepnad etablerades under restaurationsregeringen (1815), var det så godt som universelt i Europa3 den tiden hade England ännu ej återkallat sin navigationsakt, och alla länder, som egde stora kolonier, förbehöllo sig kolonialhandeln med uteslutanue af främmande flaggor. Men nämnda regering förmådde ej rätt länge vidmakthålla systemet oförändradt. Svårigheter började efterhand uppstö, i det att än den ena, än den andra främmande statsmakten vägrade erlägga de höga afgifterna och använde repressalier, hvarat följden blef, att franska regeringen nödsakades att öppna underhandlingar och, genom en serie af traktater, till fördel för vissa stater moderera de förut bestämda hvilka väl ej längre voro alldetiva, men dock alltid höga nog för att göra konkurrensen särdeles svår. I denna ställning befann sig saken, då traktaten med England afslöts 1860. Utomordentliga voro följderna af denna traktat, hvilken introducerade en fullkomligt ny sakernas ordning och gaf nytt lif åt de flesta grenar af kommersiel verksamhet. Dess lyckobringande resultater ha ock ledt franska regeringen att fortfarande följa dess spår, i det att ett ej ringa antal traktater sedermera afslutits på samma liberala fundament. Men deraf härflöt, som enhvar lätt inser, på visst sätt ett dubbelt system, som omöjligen kunde vara hållbart i längden, i det att nemligen en mycket betydlig del af sjötransporterna, i följd af de nämnda öfverenskommelserna, redan försiggick under fri konkurrens, medan man vid sidan. deraf också hade en protegerad seglats. Detta vacklande tillstånd skall nu för tramtiden upphöra, i det att tillämpningen af en och samma grundsats beslutits skola gälla för alla nationer, för såvidt de sjelfva vilja följa det af Frankrike gifna föredömet. (Lagens 6:te art.) Det torde väl ock med skäl kupna antagas, alt den tid ej längre är fjerran, då man öfverallt — i den mån bättre insigt i sjöhandelns natur blir allmän — kommer att förena sig om antagandet af detta samma system, som i sina väsentligaste grunddrag representeras af verldens trenne mäktigaste handelsmariner. De internationella förbindelsernas nuvarande karakter visar ögonsynligen hän i denna riktning; ty hvad annat syfte ha väl de flesta i sedaare tider slutna konventioner af delta slag, om ej det att nivellera och såvidt möjligt utplåna. alla spår af fordna inskränkningar, — en utveckling af förhållandena, som man ock skall finna med nödvändighet grundad i deras egen natur. Visserligen har man i sin makt, att inom sitt eget territoriums gränser dekretera hvilka pälagor som helst för främmande mariner; men hvilken fördel vinnes i sjelfva verket härigenom? Uppenbart utsätter man sig endast för alla de allvarsamma följderna af ett fiendtligt repressaliesystem, och när man så igen i sin tur nödgas hemta produkter från främmande länder, kunna dessa ju alltid efter eget godtycke reglera nödig jemnvigt mellan atgifterna. Fullkomlig reciproeitet i behandlingen visar sig således under hvarje förutsättning skola blifva underhandlingarnes slutliga och beständande resultat. Det är också ej genom att försvåra förbindelsen med andra länder och dermed isolera sitt eget, den statsekonomiska vetenskapen nu för tiden vill grundlägga nationalvälståndet, utan fast hellre genom att främja lätt och säkert tillfälle att inleda dylika förbindelser, ehvar de med någon utsigt till fördel erbjuda sig, för att såmedelst åstadkomma den största möjliga utvidgning af omsättningen och på samma gång bana väg för det ekonomiska oberoende, som i denna riktning utgör den enskildes, ej mindre än, hela nationens mål. 1 alla näringsurena.r, der den fria konkurrensens lag hittills etablerats, ha följderna visat sig vara särdeles gagneliga; den tanken synes derför ligga nära till hands, att samma lifvande verkan också bör framgå af dess tillämpning på de här omhandlade. De förenade rikena ha redan länge sett sin handel och sjöfart växa i en öfver förmä Ao AR