Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 2

MM MM MMMM karmen, under det hans snabba blick ilade från den ena till den andra af sällskapet, liksom om han af deras ansigtsuttryck ville gissa sig till hvad de sade. Hans hustru var nu som alltid vid hajp sida. I sin lilla, allvarsamma mössa o sin snäfva, allvarsamma klädning, såg hh. ut som en liten gammal jungfru i half sorg drägt. Hon höll fötterna på en pall, hade kort klädning och stora, lysande spänner på sina skor. Öfver axlarne hade hon ka stat en svart sammetsschal med rika fransar och broderier, som sades hafva kostat en otrolig summa för lång tid sedan — vi kunna verkligen ej säga när, ty tant Penelope brakade alltid säga att syster Jeanette kunde ej som annat folk slita ut sina kläder, huru hon än måtte bjuda till et göra det. En skara bredaxlade, solbrända kusiner Edmund, kusiner Randal, kusiner Patrick, kusiner Archie, samlade sig omkring ett bord, der flera unga flickor sutto vid sitt arbete. Perlbroderier hade ännu icke hunnit uttränga linnesömnad och strumpstickning i en så aflägsen vrå af verlden som Glena 8, och i denna glada grupp, der både fing-. rar och tungor voro i oupphörlig rörelse, såg man en ung dam sysselsatt att sy en skjortkrage, medan en ånnan fällade en servett och en tredje — o fasa — stickade på en natimössa ät sin far. Här sutto också husets döttrar Rachel och Mary; deras ord voro få och deras röster läga och de bemärktes också knappt i den allmänna jmunterheten. — Tant Tenelope utropade också ibland, alldeles förtviflad: Syster Jeanette, kan du då ej på något sätt väcka upp de der flickorna, dina! De äro ju alldeles som hvita rättor!? (Forts. följer.)