Aftonbladet – 6 oktober 1866, sida 2

tats 1:a art. bestämda 73 cent. pr tonneau äro, som man vet, ej föreskrifna för den direkta farten på kolonierna, och då det äldre påbudet om 4 fr. 50 cent. ej längre existerar i Frankrike för någon nations flagga, måste vår traktats ofvan anförda föreskrift hädanefter nödvändigtvis erhålla den tillämpning, sjelfva ordalagen bjuda. Då denna fart emellertid först genom lagen af den 3 Juli 1861 öppnades för främmande nationer, kan det naturligtvis endast vara i de sedermera slutna traktaterna man kan vänta sig att finna särskilda bestämmelser rörande nämnda kolonier. Äfven för Ålgerien har man yrkat fri införsel af till skeppsbyggnad användbara reduisiten upphäfvande af alla surtaxer och aggans assimilation, såsom det verksammaste medlet att främja denna stora besittnings utveckling. Lagens 8:de art. har också samtyckt härtill: Les dispositions des articles 1, 3 4 de la pråsente loi sont applicables en Algerie. Som billigheten fordrade lika vilkor för samtliga kolonierna, så har den hittills reserverade farten mellan Algerien och Frankrike likaledes genom lagen undergått förändring. Till och med cabotagen som eljest, enligt vår sjöfartstraktats 5:te art., förbehållits uteslutande åt den nationella flaggan, bar upplåtits i Algerien under vilkor af dertill meddelad auktorisation från dervarande generalguvernör — ett vilkor, som föreskrifvits endast af politiska hänsyn och för att i alla händelser betrygga koloniens säkerhet. Lagens 9:de art. är så lydande: La navi gation entre la France et VAlgerie, et entre TAlgerie et VPetranger, pourra seffectuer par tous pavillons. Le cabotage dun port å Pautre de cette possession frangaise pourra, sur une autorisation du Gouverneur gneral de PAlgerie, ötre fait par navires trangers.? De skäl som föranledt, att lagens verk-: ställighet, för såvidt afskaffandet af surtaxe de pavillon angår, uppskjutits till en viss tidpunkt efter dess promulgation (3 år), kunna ej sägas gälla i samma män för Algårien, der ej nägra äldre intressen i detta hänseende ha anspråk på särskildt skydd. Ej heller öfverensstämmer det med den nya lagens principer, att bibehålla en bestämmelse i den äldre ordonnansen af den 16 December 1843, enligt hvilken vissa förmåner tillerkändes handelsvaror, införda till Algrien från franska nederlag. Lagen har derföre i båda riktningarna meddelat nö diga föreskrifter genom 10:de art.: Les surtaxes de navigation tablies, en Algårie, sur les marchandises importes par navires trangers, sont supprimes. Sont galement supprimees les modårations de droits accordees par Farticle 9, paragraphe 2, de Vordonnance du 16 decembre 1843, ä certaines marchandises prises dans les entrepöts frangais et exportes en Algerie par båtiments frangais.? Slutligen har 11:te art. äfven upphäft det hittills gällande förbudet mot raffineradt sockers införsel från utrikes orter, hvilken för framtiden är tillåten mot en förhöjd afgift af 5 fr. pr 100 kilogram. Enligt vär sjöfartstraktaws 8:de art., moment: skola svenska och norska fartyg, som användas i fart emellan de förenade rikenas hamnar och Algeriet, i Algåriets! hamnar åtnjuta femtio procents nedsättning uti det allmänna beloppet af lästafgifterna. Häri har genom lagen ingen som helst förändring skett, ty vi ha — som förut visats — franska regeringens bestämda förklaring, att den genom ingångna traktater reglerade tonnageafgiften skall fortfarande ega samma giltighet, som tillförene. När deremot handelstraktatens 13 art., 1 mom., föreskrifver: ?Denna traktats bestämmelser ega tillämpning på Algeriet, såväl i fråga om utförseln af varor från denna besittning, som i afseende å införseln dit af varor från de förenade rikena?, så kan man väl med skäl antaga, att de i tarif A. bestämda införsels-tullsatser å de till fartygs byggande, utrustning och underbåll användbara råämen, såväl som tillverkninga