Aftonbladet – 4 oktober 1866, sida 2

fat stora blad af skarlakansröd färg, som kunde uthärda en jemförelse med de praktfullaste exemplaren i våra urskogar. Mer än en dykare vid engelska kusten ha förklarat, att då han arbetar i ett klart vatten, upplyst af en vacker sommardag, upprullar sig för hans blickar ett verkligt imposant skådespel der nere på hafsbotten. De olika vassoch rörslagen, som växa på klipporna, antaga förtjusande former, och då han lyfter blicken upp mot ytan, ser han öfver sitt hufvud den gungande farkosten, från hvilken luftröret nedstiger och likasom sänder honom nyheter från den yttre verlden. Han är för öfrigt nästan aldrig ensam, ty vattnet är ännu mera fullt af lif än jorden. Inom den synkrets, som hans blick omfattar, ser han oupphörligt det ena lefvande föremålet efter det andra simma omkring. I de flesta fallen är det ett stim af små fiskar, som fly förskräckta och förföljas af förfärliga hafsvidunder. Då allt är lugnt och stilla, komma dessa fiskar, utan tvifvel ditdragna af den metalliska glansen, ilande, likt en hop sparfvar, omkring dykarens hufvud och vidröra med munnen kaskens yta. Det finns äfven de som taga sig större friheter. En dykare blef för kort tid sedan biten i axeln af en stor fisk, Som de engelska dykarne arbetat i nästan alla haf, utan att någonsin ha blifvit anfallna af nå: gon haj, slöt man deraf att detta djur måtte bli skrämdt af åsynen af en dylik triton med förtennt kopparhufvud. En preussisk ingeniör, hr Euber, tror emellertid icke på dykarerustningens förmåga att skrämma en sådan fiende. Han arbetade en gång på ett förlist fartyg, då han i vattnets fantastiska dager tyckte sig på afstånd märka en strandad båt, som han förut icke hade observerat. Han närmade sig för att undersöka föremålet, som ilade bort utan någon synbar rörelse, men i detsamma kastande en förfärlig blick och ett svartblått sken. Det var en haj. Hr Euber skyndade att tillika med en arbetskamrat söka skydd bakom det sjunkna fartyget. Ställningen var högst vådlig: derag vänner kunde möjligen, då de icke fingo någon signal, när som helst hissa upp dem ill ytan, hvilket skulle gifvit hafsdjuret en stor fördel öfver dem. De beslöto derför att afskära tåget. Hajen kom alltemellanåt och spejade på dem mellan båtens lossade plankör. Men kunde i hans vilda fysionomi