Aftonbladet – 3 oktober 1866, sida 3

ingeniörernas sida, att döma efter följande med ritningar bestyrkta meddelande från distriktingeniören, kapten Nordenfelt: Ett skjul af resvirke med brädfodring, bygdt för att tjena till vagnbod och till följd deraf anlagåt utan någon annan grandläggtling äntomtstenar och 6 å 8 fots grusfyllning, användes, till följd af förändrad dispositioh,. till kolbod. I densamma upplades af trafikstyrelsens materialförvaltare, oaktadt varning af arbetsbefälet vid byggnaden, helt hastigt stenkol till en höjd af omkring tio fot. Grunden, som bestod af lös blålera till 50 fots djup, undantrycktes af denna stora last, som nedsjönk omkring fem fot, på samma gång som marken vid sjöstranden uppsköts; skjulet blef dervid skjutet på sned och remnade på åtskilliga ställen, hvarföre detsamma nu nedtages, för att pi rage straxt bredvid, sedan grunden derstädes blifvit förstärkt genom pålning. Skjulets flyttning, utom den nya grundläggninfen, kan antagas kosta fyraå femhundra rår, vartill kommer SRning af en del af kolen och on spillning af desamma. kjulet var 130 fot långt, 32 fot bredt och 14 fot till takfoten. Stockholm den 29 September 1866. DL. Nordenfelt. Hvems är nu felet och hvem skall bekosta det rasade husets ombyggnad samt ersätta köstnaden för de stenkol, som gå förlorade? Huru förhåller det sig med de öfriga. husens grundläggning, och hvad verkan kan-denna hafva på deras framtida bestånd samt till afbrott i trafiken? I sig sjelft kan det väl för tillfället vara af obetydlig vigt för det allmänna att ett kolhus ramlar och att möjligen en eller annan byggnads bestånd är i fara. Likaså är det för personens skull mindre angeläget att få veta, bvem som förorsakat denna skada, men det allmänna bästa fordrar att dylika uppträden ej förnyas och att derför den skyldige -sättes ur stånd att vidare skada. Det synes oss: derför vara regeringens oeftergifliga pligt att här träda emellan samt låta byggnadskunniga och opartiska män skyndsamt verkställa. en utredning af de öfverklagade förhållandena. -Afven synes det vara tid på att göra ett slut på de ofta anmärkta oordningarne vid bestämmandet af statens jernvägsbyggnader, så att ej dessa, som nu sker, litet emellan under arbetets gång samt el. ter deras: fullbordande måste till landets skada underkastas en mängd tidsoch penningödande förändringar. Statens jernvägsbyggnader sluka årligen så oerhörda summor att det kan vara tid på attäfven dessa en gång underkastas vederbörlig kontroll och ej som nu lemnas nästan vind för våg att slitas mellan tvenne ofta stridiga embetsverk, som isynnerhet synas vara måna om att upprätthålla sin maktfullkomlighet.