Aftonbladet – 25 september 1866, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. — Ångslupen Triton öfverseglad. Undersökningen, ängående denna olycka, fortsattes förliden Iördagseftermiddag kl. 5, dervid kapten Sundin, befälhafvare å Aros, rorgängaren Danielsson, som vid olyckstillfället skötte rodret på Aros, samt förste maskinisten Gustafsson kommo tillstädes, hvarförutom den af öfverståthållaren förordnade inspektören öfver ångsluparne, löjtnant Ahlbaum, hade iakttagit inställelse. Kapten Sundins berättelse om förloppet lydde ungefär sålunda: Kl. 9 f. m. hade han lagt ut. med Aros från Riddarholmen och omedelbart ef-. ter Aros hade Köping och Eskilstuna afgått. Kapten Sundin hade stått på kommandobryggan och angifvit för rorgängaren ångbåtens kurs samt efter omkring 6 minuters förlopp löpt in i sundet mellan Långholmsön och Smedsudden. Här hade Aros mött ångbåten Stäket på väg till staden, och kapten Sundin beredde sig att, enligt föreskrift, taga denna båt på babords sida, hvarföre han höll stybord hän. Snart såg han dock, att Stäket alltjemt, ehuru oriktigt, höll sig intill norra landet, och kapten Sundin måste gå på styrbords sida, om Stäket. Högst två minuter efter det, att nämnde ångbåtar passerat hvarandra, blef ängslupen Triton synlig förut. Kapten Sundin höll fortfarande samma kurs eller midt i sundet, för att låta ångslupen passera på babords sida om Aros. Men då ångslupen syntes vilja taga Aros på styrbord, nödgades kapten 5. falla af åt babord. Komna på kort afstånd från hvarandra, kastade Triton ändå helt plötsligt sitt roder åt styrbord, och kapten Sundin blef nu nödsakad att göra detsamma, för att gå klar för ångslupen. Som Aros emellertid gick för full maskin, och en båt med dess längd ej så lätt kan taga en annan kosa, blef sammanstötningen oundviklig. Oaktadt kapten Sundin genast befallde stopp? och back, träffades I riton af Aros förstäf ungefär midt på dess babords-sida. Räddningsbåtens sättande i sjön anbefalldes genast, hvarjemte bänkar och tägändar utkastades till de nödlidandes räddning. Orsaken till att lifräddningsbojarne ej utkastades, förklarade kapten Sundin vara den, att bojarne lågo i båten och ej voro tillgängliga, sedan båten nedfirats. Aros låg qvar på samma ställe der olyckan timat tills alla de å Triton varande, med undantag af dess befälhafvare, blifvit räddade och förda i land vid Marieberg. I Westerås, dit resan derefter ställdes, hade kapten afgifvit sin sjöförklaring inför vederbörande myndighet. Kapten Sundin hade under 14 år varit anställd på Aros, deraf ett år såsom befälhafvare. Rorgängaren Danielsson sade sig hafva gjort samma iakttagelser som kapten Sundin med afseende på Stäkets och Tritons manöver, hvilken Danielsson äfven ansåg oriktig. Maskinisten Gustafsson hade ingenting sett af sjelfva sammanstötningen. Han kunde endast upplysa, att högst en minut efter det att befälhafvaren kommenderat stopp?, hade order om back? gifvits. Maskinisten hade. dock endast backat ett slag, då fartygen törnade tillsammans. I går på eftermiddagen egde ånyo förhör rum. Dervid tillstädeskommo befälhafvaren å ångbåten Köping, kapten Berg, och hans rorgängare, matrosen Jansson. Kapten Berg uppgaf, att ångbåten Köping lemnade Riddarholmen vid samma tid som Aros och höll sig på 3 å 400 alnars afständ efter densamma på babordssidan, d. v. s. närmare södra landet. I närheten af Smedsudden mötte Aros ångbåten Stäket, gående utmed norra landet, hvarföre befälhafvaren å Aros signalerade åt Stäket att gå på rätt sida, eller babords sida, om Aros, hvilken signalering dock icke efterkoms af Stäket, hvarföre Aros, liksom förut, höll sig midt i farvattnet. Nämnda båtar passerade hvarandra vid Smedsudden, och högst 2 minuter derefter syntes ångslupen Triton komma tvärt öfver Essingesundet. Aros höll alltjemt samma kurs. Huruvida någon varningssignal gafs åt Triton, kunde kapten Berg ej upplysa. Då Aros och Triton stötte mot hvarandra, måste Köping falla af åt norra landet, och gå styrbord om Aros, för att ej törna på nämnda båt, . Kapten Berg tycktes vara af den mening, att kapten Sundin handlat rätt, och skulle kapten Berg, i samma belägenhet som han, sannolikt styrt på samma sätt. Han lade nemligen befälhafvaren på Triton till last, att denne icke, di 2:ne större ångbåtar närmade sig sundet, antingen hållit sin intill norra landet, eller ock styrt rakt öfver till det södra, utan gått snedt öfver farvattnet. Kapten Berg medgaf dock, att befälhafvaren å Triton noga följt författningarne, men ville för sin del påstå, att man icke alltid kan eller bör förfara enligt dessa, utan måste l. stundom rätta sig efter omständigheterna. Rorgängaren Jansson, som härefter hördes, instämde föröfrigt i hr Bergs berättelse, men syntes för sin del antaga, att olyckan skulle förekommits, derest Aros hållit mer upp åt norra landet, så att Triton fått större utrymme att passera, Vidare förhör uppsköts tills i morgon, då mar förmodade att den sjunkna ångslupe a thål vunnit uppär bes int IE -.auareembetet förordor ovuwannen blifvit i tillfälle afgifi atlåter da öfver båtens läge m. m. bn — Åfventyrerska. Man läser i WenersborgsPosten. För några veckor sedan anlände hit till staden ett yngre fruntimmer som kallade sig mll Reese. Hon var SA af en herre, enligt uppBift hennes bror, hvilket äfven lär vara enligt med verkliga förhållandet, och hennes ärende var att sälja karameller, hvilka, förmodligen med hemtad anledning af den då som häftigast här ;rasserande farsoten, för åtgångens skull benämnles kolerakarameller. Sålunda vandrade den mga damen omkring här ur hus i hus, troget j itrustad med sin stora bleckask, innehållande de ockande sötsakerna, En vacker dag anlände en