Dot Rydbeckska tändnålsgevåret. Till Redaktionen af Aftonbladet! I Aftonbladet har nyligen influtit en korrespondensartikel, deri det af hr S. Rydbeck från Sköfde uttänkta bakladdningsgevär, efter min åsigt rättvisligen, med beröm omnämnes och hvari det biträde, jag haft tillfredsställelsen kunna lemna honom, rönt ett vida större afseende än det förtjenat. Icke destomindre föranleda de deri lemnade uppgifter till följande upplysningar från min sida. Då korrespondenten uppger att hr Rydbeck i England saknat hjelpare, tror jag mig berättiged att på hans vägnar, eller åtminstone på grund af hans egen utsago, förklara att han af militärattachen i London, kapten af Klercker, rönt den största välvilja både i råd och dåd, om ock hans angelägenhet till följd af sakens natur ej mer derstädes än i Paris ledt till det för honom önskliga resultat. I trots af de flera påfallande goda egenskaper, det ifrågavarande geväret efter mitt omdöme eger, lärer nemligen den lika blygsamme som förtjente uppfinnaren troligen vara den förste att med mig instämma deruti, att hans uppfinning, i likhet med de flesta af mig kända dylika, eger åtskilliga punkter som kräfva utredning, innan problemet, isynnerhet hvad ammunitionen beträffar, kan anses löst på ett sätt, som tillfredsställer alla de militära fordringarne. Under viss förutsättning att den opartiska pröfning af uppfinningen, som densamma, på sätt korrespondenten yttrar, otvifvelaktigt förtjenar, ingalunda skall uteblifva, så framt nemligen vapnet i ett till alla delar utredt skick till en sådan pröfning framställes, är jag öfvertygad att hr Rydbecks sträfvanden ej skola komma att sakna förtjent erkännande. Stockholm den 25 Sept. 1866. F. N. Staaff.