Aftonbladet – 22 september 1866, sida 2

d hopp om framgång kunna täfla med dra länders skeppsbyggare. Lagens i:sta art. lyser som följer: ?Tous objets, bruts ou fabriqus, y eompris les achines å feu et les piöces de machines trakt dans 15. ecnsttubtign, 18 greement; rmement et Ientreiien des båt : er, destins au commerce, en bois ou en r, då voiles ou å vapeur, seront admis en inchise de droits, å charge de justifier, dans delai dun an, de VFaffectation desdits pjets å la destination ci-dessus pråvue. Des då4ecrets imper.aux determineront les stilleations et les conditions auxquelles tte immunite sera subordonnte: Toute infraction aux dispositions de ces secrets dönneri lieu au payement des dröitå ont Sont ou seront frappås les objetö in: qus ci-dessus, et de plus sera punie dune nende 6gale au triple de ces memes droits.? Denna artikel, som medgifver fri införsel j blott at räämnen, ut:n ock af tillverkninur, som kunna användas till fartygs bygande, tackling och utrustning, är — som shvar lätt inser — af djupt ingripande bes delse för flere grenar af den franska inastrien, hvarföre den också i kammaren amkallat en mycket liflig och länge forttt diskussion. Särskildt ha representanrna för flere af de större metallurgiska tablissementerna framhållit dessas för närarande allt annat än fördelaktiga ställning ch deraf härflytande behofafallt det skydd om, ätminstone tills handelstraktaten med ngland expirerar, eller till år 1870, på visst itt kan sägas ha blifvit dem tillförsäkiadt f regeringen vid sjelfva traktatens afsluinde. H. exe. hr statsministern Rouber ar i ett längre och särdel:s öfvertygande sredrag bemött dessa många besvär och erunder med stor sakkunskap påvisat den -anska metallurgiens säväl som de rundt m i landet anlagda segelduksfabrikernas erkliga och sanna tillstånd, hvilka tvenne äringsgrenar ju företrädesvis komma att eröras på ett mycket känbart sätt af här rågavarande laga förfoganden. Det torde äl ock med skäl få antagas, att det förämligast varit detta h. exc. föredrag, som väsentlig gred utgjort ett hestämmande noment, då artikeln voterades, emedan åsigerna stodo mycket skarpt mot hvarandra, är debatterna härom öppnades. Vi vilja pu betrakta, hvilken verkan denra rtikel antagligen skall utöfva på de föreade rikenas framtida förbindelser med kejardömet. Det första spörjsmål, som bärvid erbjuder ig åt tolkningen, är denna artikels förhålnde till den i vår handelstraktats 2:a art. ntagna bestämmelse, enligt hvilken: i Sverge eller Norge producerade varor, som ippräknas i tarif A. vid denna traktat, må, jä de sjöledes under någon af de höga konraherande makternas flaggor direkt inkomma ill Frankrike, dit införas emot erläggande af le i nämnda tarif stadgade ofgifter, tillaggsutgifterna deruti inbegripna?. Flere at de teriften uppförda artiklar, som falla under kategorien: till fartygs byg ande eller utustning hörande reqvisita, äro nemligen ler belagda med stundom icke obetydliga .ullafgifter, medan lagen för dem upphäft illa pålagor, hvarföre trågan nu blifver, om det är traktaten eller lagen vi för framtiden ha att betrakta såsom för oss giltig föreskrift. Ville man här utgå från samma förotsättning, som så bestämdt gjorde sig gällande vid frågan om framtida erläggande af den i vår sjölartsiraktats 1:a art. reglerade tonangeafgift af 75 cent. prtonneau — nemligen att bestående traktater fortfara att ega giltighet framför lagen — skulle häraf följaktligen framgå att vi, trots den sistnämnda, vore förpligtade att fortfarande betala de i tariffen evgång uppförda tullafgifterna, ätminstone så länge traktaten ej från någondera sidan blifvit uppsagd. Det må emellertid medgifvas, att saken denna gäng befinner sig i en i flere hänseenden vågot förändrad ställning mot förut, hvilketunder debatterna allmänt erkänts såväl af regeringen som af enskilda ledamöter af den lagstiftande kammaren. Också här är det h. exe. sjelf som gifvit oss pyckela till den rätta uppfattningen häraf, och då hithörande del af hans föredrag är väl egnad att belysa frågan, vilja vi anföra h. exe. ord så som de vid tillfället yttrades: ?Nous avons contract Vengagement de ne pas toucher un article du tarif, par cela seul que nous avons lait le trait de commerce en 1860! Nous avons crit ces choses dans un acte quelconque! Nous avoöns pris cet engagement vis å-vis dune industrie quelle quwelle soit! Ah! si on a voulu dire, en parlant dengagement moral, quwil ve fallait pas tembrairement apporter des perturbations dans Peconomie des tarifs et qwil ne fallait pas å tout propos remanier les contrats internasionaux et les tarifs qui sont une rågle gåsrale pour Vindustrie interieure, je nai aucune objeetion å faire. Mais, si Ion parle dautres engagements je dis que le gouvernement qui les aurait contractes serait de tous te plus temeraire. Comment! souserire Fobligation de maintenir les tarifs, de maintenir des conditions de protection de telle ou telle nature, alors que la transformation du travail sopåre chaque jour, alors que les conditions dela production varient, se modifient, se transforment! — — — Mais le gouvernement qui se lierait ainsi vis-å-vis des pouvoirs publics, devrait tre desavou par les pouvoirs publics aux-mömes! Est-ce quun gouvernement est msitre du progrös, du mouvement, de la marche des choses, de la prosperite et de la grandeur des evenements? Il marche avec eux et tåche de leur donner leur signitication veritable. Mais sengager å ne toucher å aucun tarif, fermer le jivre des dsuanes, vous declarer que vous nav z plus de questions conomiques å rsoudre, que cest un livre elos pour vous; mais, messieurs, ce serait vous refuser Vexamen et VPmvestigation de toutes les grandes theses qui peuvent animer le monde. Quoi! vous discutez la olitique, les lib.rtås: la libertå de la presse, a libert de la runion, et vous vous interdiriez le monde conomique! Mais eest que tout va lå, tout marche dans cette direetion; cest que les nations, les ides, les societes, tout marche vers ce grand mouvement economique! Le negliger, convenir solennellement en face du pays de rester dix ans sans rien faire, sans suivre ce mouvement, sans lobserver, sans le faire progresser, ce serait, pour le gouvernement, une abdication, comme ce serait pour vous Tabdication de votre mandst de legislateurs et de representants de ce grand pays.? Vi bifoga här ytterligare blott den i vår handelstraktats 17:de art, sista mom., intagna föreskrift: ?de höga kontraherande makterna förbehålla sig rättighet att, efter gemensamt aftal, i denna traktat och i de vid densamma fogade tariffer införa alla sådana ändringar, som icke strida emot traktatens anda och dess grunder, och hvilkas nytta af erfarenheten kan blifva ådagalagd?; jemför härmed sjöfartstraktatens 15 art., som ej har någon motsvarande bestämmelse, för hvad angår denna traktat. Af det nyss anförda framgår, såsom h. exe. mening. att franska regeringen ej