Aftonbladet – 22 september 1866, sida 2

Och ned från Fjerdingen, Rackarnäbben En skara kom, som ett haf vid ebben; Och Svartbäcksgatan och Dragarbrunn De voro läns på en liten stund. Och bort mot trainens sjuhundra vagnar Studenter flögo så lätt som agnar. Man packa in sig vid munter sång: Kapten! kapten! sätt maskin i gång! Med mera smak skall i Stockholm pluggas Och bättre tuggas och mindre kuggas; Så skrek man hänförd af lust och fröjd Och drog cigarren så småförnöjd. Men innan räckan kom väl i farten, Der kom en man af den högre arten Och sträckte handen och ropte: Stopp! Upsalienser — hålt opp! hålt opp! Hvad är det här för pojkaktigheter! Han I väl tänkt på de fakulteter! På Carolina i backen här Stjernkikeriet och allt det der! Han I väl tänkt på de fjorton salar, Som er påminna om hemmets dalar, På Odins hög och på Thor och Frey, Man lagt derborta att hvila sej? et är förgäfves — så fan förbanna! Pokamotivet står ej att stanna, Ej heller finnes här tid och rum Att kalla hop konsistorium. Och nu blef brådt i de lärdas läger — Ja det är sanning hvart ort 14 säger — De fingo brådt just med besked Att packa in sig och följa med. Och upp sig satte de professorer, Och de cursorer och curatorer Och flere dussin vaktmästare, Jag tror att Westring också kom med. Dernäst de fruar och flickor snälla Fick brådt. som skulle det lifvet gällr: Hvad ska vi här i vår ensamhet När här ej finns någon fakultet??? Och sjelf den ståtliga Rediviva Begynte tycka sig ensam blifva; Hon stod på banan i några hopp, Bokdammet rök emot himlen opp.