Aftonbladet – 19 september 1866, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. — Ny 8orts handelsindustri. Osthandlaren Av gust Andersson, som haft sin försäljning å Muni I bron, men åtskilliga gånger lyckats att uti ar Tl dras namn tillnarra sig i poliskammaren s. hk ?torgbevis,på hvilka han å Kornhamnstorg, sor endast är afsedt till saluplats för landtboar, ge nom annan person handlat med landtmannavs ror, såsom kött, ägg och lök, m. m., blef i dag : I sedan hans bedrägliga förfarande upptäckts, till Yl sagd att han, tillföljd af denna sin oredlighet hädanefter äfven kommer att afvisas från sin föru linnehafda plats å förstnämnda ställe. — Sjelfmord. I får afton påträffades vid stran den nedanför Gubbhusbergen liket efter timmer mannen Mathias Mattsson, liggande med öfr delen af kroppen i sjön, hvarjemte å den döde hals upptäcktes en större skåra, den Mattssoi -J antagligen sjelf tillfogat sig, emedan uti han; Jena ficka hittades en blodig rakknif, hvilker igenkänts ha varit honom tillhörig. Vid polis I förhöret upplystes det hustruns supighet och oor dentliga lefnadssätt varit orsaken till sjelfmor det, samt att Mattsson en gång förut af samm: anledning sökt taga lifvet af sig. — Upptäckt stöld. I Norrköpings Tidningar lä ses: Man torde erinra sig, att i somras tvenne f. d. kronoarbetskarlar, för tredje resan stölc straffade Per Wilh. Wollgren och för andra resar enahanda brott straffade Carl Joh. Petersson misstänktes och tilltalades för det att de en Maj natt efter inbrott stulit en mängd varor och pen ningar i handlanden Mobergs salubod, men at de, i anseende till hårdnackadt nekande, icke kunde fällas till ansvar för mer än tillgrepp af ett par strumpor ech en portmonnä. Öfver detta rådhusrättens utslag besvärade sig begge i Göta hofrätt, yrkande fullkomlig frikännelse, såsom helt och hållet oskyldiga till åtalade brottet. De trodde sig också hafva igensopat alla spår, ledande till vidare upptäckt deraf. Men hvad som göms i snö, kommer upp i tö, säger ordspråket. Det hände sig en dag, att Wollgren fick i cellfängelset besök af en kusin, hvarvid fängelsets vaktmästare märkte W. hymla med ett papper. Då vaktmästaren frågade W. hvad det var för papper, stoppade W. papperet i munnen och kastade det sedan söndertuggadt i det nattkärl, som stod uti cellen. Fängelsedirektören, härom underrättad af vaktmästaren, lät hemta W. ur cellen, hvarifrån emellertid nattkärlet borttogs. Ur detta lyckades man att uppfånga de pappersbitar W. ditkastat, hvarefter pappersbitarne torkades och uppklistrades Jå en remsa annat papper. Man kunde nu tydligen läsa, hurusom W. underrättade kusinen, eller den 11 hvilken skrifvelsen var ämnad, att i hvalfvet nder bron vid Westralund låg gömd en plånbok med 200 rdr. Efter denna anvisning begaf polisen sig genast till stället och lyckades slutligen hitta plånboken, dock med blott 185 rdr. Moberg igenkände såväl plånboken som penningarne. Förmodligen hade de 15 rdr, som felade 1 uppgifna summan, förut undantagits af W., hvilken sålunda äfven bestulit sin egen kamrat. Upptäckten af plånboken och penningarne anmäldes i hofrätten, som derpå up häfde förra utslaget och återförvisade målet ti vv ransakning. Då målet den 3 dennes ånyo förekom vid rådhusrätten, frapperades ej litet W., så förhärdad han än är, att se plånboken och penningarne, den förnämsta frukten af inbrottsstölden, 1 domstolens händer. Han darrade synbart från topp till tå, kunde med svårighet stå stilla och förklarade, till svar på erhållna frågor, att man kunde taga hans lif, om man så ville, hvarvid han hastigt nedböjde hufvudet nära under ordförandens stol, liksom såge han derunder, såsom han mumlade, en bödelyxa. Snart återvann dock W. fattningen. Han fradgade som ett vildsvin, hvarmed hans fysionomi ej är utan likhet, och förklarade, att de papperslappar, man funnit i hans nattkärl, blifvit hemligen ditkastade af fångvaktmästaren i afsigt att sålunda bereda W:s fall. De penningar, man enligt uppgift hittat vid Westralund, hade aldrig tillhört W., hvilken således ej heller kunnat gömma dem. Fyra vittnen hördes, af hvilkas berättelser de omständigheter fulleligen ådagalades, som ofvan anförts. L trots deraf vidblef W. hallstarrigt sitt nekande. Åklagaren begärde uppskof till nästa lördag, för att, bland annat, styrka, att en halsduk, hvilken varit knuten kring den hittade plånboken, var W. tillhörig. äskade då, att halsduken, innan den komme i åklagarens händer, måtte örses med något tecken eller sigill, hvarigenom len ej kunde utbytas eller förvexlas. Domstolen örständigade W., att halsduken skulle stanna i less vård, och lät derefter afföra de båda brottsingarne i deras celler. — Hemgång. I Göteborgs Handelstidning för len 15 dennes läses: Å hr C. A. Nissens konditori hörnet af Drottningoch Fredsgatornaå hade inder innevarande vecka en obekant herre, hvars ittal förrådde utländningen, dagligen innevarit och intagit förfriskningar, hvarvid han gjort sig ;ekant med värden på stället, uppgifvande sig ara guldsmed och hemma i Böhmen. Endera lagen anmodade han hr Nissen att taga i förar 2:ne cigarrlådor, som skulle innehålla guldler silfverpjeser, hvarti!l hr N. samtyckte, inåsande lådorna i sin chiffonier. I fredags afton : id 8-tiden infann sig den obekante ånyo, bedi ande hr N. vara honom behjelplig med uppsätandet af en skrifvelse, för hvilket ändamål egge ingingo i hr N:s innersta rum. Medan q ärden som bäst var i farten med att skrifva, illdelade honom plötsligt den obekante med en k. ?mankiller?, som sedermera äterfanns i ummet, tvenne svåra slag i hufvudet; ur hvilket lod ymnigt började flyta,. samt ett slag öfver na armen, hvarefter nidingen skyndsamt tog till lykten, men blef vid hr N:s rop gripen på gården fen arbetare, som dock släppte honom lös, är han ropade, att hr Nissen misshandlades i orten, hvarför arbetaren trodde att detta skedde f annan person. Emellertid sprang våldsverkaen ut på gatan och lyckades undkomma. Annälan om händelsen gjordes naturligtvis hos posen, som genast vidtog åtgärder för den brottsiges efterspanande och gripande. Vid öppnan1 et af de i hr Nissens förvar lemnande lådor, !l efunnos desamma endast innehålla — gråstenar Ir Nissen är sängliggande till följd af det ho-l, om öfvergångna grofva våldet. Den härstädes yckligtvissällsynta händelsen har väckt stort ppseende och utgjort allmänna samtalsämnet ör dagen. Hr Nissen har uppgifvit, att han risstänker, det dådet mot honom blifvit anstif-( dt af hans hustru, hvilken vistas i Kristiania ch som han nyligen låtit delgifva ett rådhusittens beslut angående af honom anhängiggjordt ål om skilsmessa i äktenskapet. t — Uppdagadt brott. I Augusti månad 1861 I ördades fångföraren S. Jernell på Stråtenbokogen nära råskilnaden mellan Åspeboda ocnalYW f f Lelle opparber 8 socknar, på ett ställe, der han haft in häst frånspänd och mfvit honom foder. Möraren förmodades vara en positivspelare vid namn iils Tjernberg, hvilken, häktad inom Nås soc en för begången stöld, skulle af Jernell till cellingelset i Fahlun inforslas. De undersöknin ar, som med anledning af mordet anställdes, f dde icke till mördarens vare sig upptäckande i ler gripande; men af en trettonårig flicka, som den skog, der mordet blifvit begånget, vallat reatur, lemnades den upplysning, att hon den 3 Augusti förenämnda år derstädes sett tvänne arlar, af hvilka den ene hade fotbojor, inbe ripna i en häftig brottning med hvarandra. hvar)k