Aftonbladet – 19 september 1866, sida 3

n män, men är folkrådet ansvarigt för sina I I göranden. ) Efter denna lilla förklaring angående lande styrelse torde jag också kanske böra lemna en I ten teckning af sjelfva landet; men det är en ga ska svår uppgift, ty här finnas trakter, som, i a seende på temperaturer och de produkter, som d ) erhållas eller kunna erhållas, äro att jemföra mt 4 de flesta europeiska länder, ifrån och med söd Sverge till och med Italien; men här finnas oc andra delar af republiken, der det är ett fullt tr H piskt klimat, och afståndet är mångenstädes ob ) tydligt. Man skulle knappast kunna tro, att detta land 12 svenska mils skilnad, som är eme ; ) lan städerna Potchefstroom och Rustenburg, fö . ändrar förhållandena så betydligt, som fallet ver! ligen är; men för att lemna exempel derpå, vi jag blott nämna, attsåningstiderna för hvete, kor doch hafre (råg begagnas icke här i landet) äro olika, att här vid Potchefstroom sås hvetei M: och Juni samt skördas i Oktober, men i Ruster burg skördas det deremot till och med två mån: der tidigare. I Rustenburgs distrikt är en bergs sträckning, kallad Mangaliesberg; på södra sida af berget är ett tempereradt klimat, men på norr sidan är det tropiskt, så att der är alltid grönt, oc kaffe, socker, ris, bomull, ananas, apelsin och ci tron m. m. trifvas der väl; här i Potchefstroor finnas visserligen några apelsinoch citronträd oc man har äfven börjat med bomullsplantering, mej det tyckes dock, att här äro för kalla vintra för nämnda produkter. I Wakkerstrooms di strikt är under vintern ofta snö, emellanåt tem ligen djup, och 6 å 7 mil nordligare, in i Ley dinburgs distrikt, är allt fullt tropiskt: der fin nas krokodiler och sjö-kor, giraffer, apor, pape gojor, och der tror jag kan fultiveras hvad mar behagar. Jag har börjat med en liten karta öfver repu bliken och skall under mina resor fortsätta och såsom jag hoppas, fullborda densamma, hvarefte jag ämnar till svenska vetenskapsakademien in sända den, jemte en någorlunda fullständig be skrifning öfver landet. Det finnes en karta ut gifven öfver Sydafrika; men beträffande Trans vaalska republiken är den så oriktig, att omkring en fjerdedel af republikens område icke å den samma är upptagen. Jag sitter nu och påminner mig, hurusom, när min svägerska kom till Kalmar, hon först vai rädd att gå utom staden, ty hon hade hört att: Sverge funnes så mycket björnar, att det var fara värdt att på en promenad ut till Malmen någon björn kunde anfalla henne. Jag tror nästan, att vi i Sverge ha en lika oriktig föreställning om lejonen i södern, som sydländarne ha om björnarne i norden. Jag var under 2 månaders tid ute på mätningar å lejonfälten; jag såg visserligen en gång lejon och hörde dem flera gånger nattetid ryta samt förväntade att få ett besök af dem, men allt aflopp lugnt och väl. På en gård hade likväl under sistförflutna året 9 lejon blitvit skjutna. Strutsar såg jag många och af andra sorter vildt såg jag oräkneligt. Vi sköto, utom en mängd af sjöfåglar, 2 blå vildebestar, 6 eller 7 svarta. vildebestar,. 1 haartebest, 1 rietbock, flera bläsbockar, stenbockar och springbockar samt 1 varg och 9 räfvar, Jag såg äfven hyenor en gång, men fick ej tillfälle att skjuta någon. Om aftnarne, sedan det blifvit skumt, börjar först jackhalsen att tjuta samt derefter vargen, hvarefter man emellanåt hör lejonet mumla eller en och annan gång ryta till; men småningom fäster man mindre afseende vid denna nattliga musik. Troligen är det bekant att en svensk landtmätare, ingeniör Wahlberg (som, i parentes sagdt, jag personligen kände, emedan han var min lärare då jag sträfvade med min landtmäteri-examen i Stockholm 1845—1846), var här ute i Sydafrika flera år samt slutligen på en jagt blef dödad af en elefant. Han jagade mycket här i trakten, ty då fanns ingen stad här. Jag har träffat några personer, som voro med honom på hans jagter; en af dessa är en läkare här i staden, vid namn Poortman (holländare). Här omkring funnos dentiden alla sorter vildt: elefanter, ejon, sjö kor, giraffer m. m., och folket var mycket förargadt, emedan sjö-korna med sina kalfvar ofta nattetid kommo upp och förstörde deas trädgårdar. Och nu finnes icke annat än n och annan bock; för öfrigt är det vilda förvunnet från dessa nejder — och så är alltid örhållandet, der menniskan slår ned sina bovålor, der trifves icke längre det stora vildbrådet, y instinkten lärer det att frakta menniskan. Här i landet finnas menniskor af nästan alla nationer — Religionen är den reformerta, språket let holländska, hvarpå alla offentliga handlingar måste författas; men i städerna inengelska språcet också allmänt, såväl som holländska. Jag har lerföre varit nödsakad att offra mycken tid åt studiet af dessa språk och kan nu temligen väl eda mig med skriftliga uppsatser och rapporter vå holländska; men engelskan kan jag icke ännu å obehindradt skrifva; dock förstår jag båda pråken. För att visa, hvilken sammansättning af ersoner från åtskilliga länder, som finnes inm den högre embetsmannapersonalen, vill jag lämna: Republikens president, M. W. Pretorius, är da i Afrika, men härstammar från en tysk fanilj. Ordföranden i folkrådet, J. P. Kleyn, är född i Belgien. Statsprocureur (motsvarande justitiekansler), J. I. Munnich, holländare. Kommendantgeneral (högste krigsbefälhafvare), aul Krieger, född i Afrika, härstammar från yskland. Vice presidenten, J. M. Willjoen, född i Afrika, ärstammar frän Holland. Landtmäterigeneralen, M. Forssman, svensk. Postmästaregeneralen, J. Lennox, engelsman. Gouvernementssekreteraren, H. van der Linden, olländare. Folkrådets sekreterare, G. M. Bergman, holindare. Vid sednaste folkråds sammankomst här blef ig bekant med de flesta af folkrådets ledamöer och försökte att studera och sätta mig in i indets förhållanden så mycket möjligt var. land annat jag fick reda på var, att den lag. nns, att om på en egendom mineralier uppicktes, kunde regeringen inlösa egendomen för : tr modereradt pris, för att låta tillgodogöra meallerna. Regeringen har ock, på grund af enna lag, för 10 år, räknade från 1858, afstått j itten att bearbeta metaller till ett bolag. Emel-: rtid, då denna lag visst icke kan befrämja lan! ets framåtskridande och utveckling, utan tvärt: m, då brist på kapital hindrar regeringen attl! llgodogöra landets värdefulla mineralier, och ; 1 l igen nästan är att anse såsom en tvångströja å företagsamheten och som en alltför stor inkränkning i eganderätten, så beramades en anmankomst, der beslut fattades att till folkidet, som är den lagstiftande makten, ingifva tt memorial, uttryckande den önskan, att folk-! idet måtte i öfvervägande taga, huruvida ej ; sanderätten till fast egendom äfven borde inberipa eganderätten till mineralier. Folkrådsbeslul t blef, att regeringen frrbehåller sig egande-! itten till guld, men utbetalar till upptäckaren ; f en guldgrufva 500 (9000 rår svenskt) i bei ming, hvarefter det må lemnas hvar och en öpet att mot afgift till regeringen af 1 (18 rdr) i månaden der arbeta för egen räkning. Alla friga mineralier, icke ens silfver undantaget, ; pplåtas under full eganderätt till jordegaren, ; mm, när dessa bearbetas, måste såsom mineral; satt lemna till regeringen en viss procent af l llverkningsbeloppet. At silfver-, bly-, koppar-, in. och zink-malmer har jag redan sett och ! ser flera profver, och jag trör att de först-) imnda sorterna uthärda jemförelse med de bära Sala och Falu kunna framvisa. Då jag i ommer ut på mina inspektionsresor e r PmnAn illföllagn nte mu bjuda sig