Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

?Tänk icke på hvad hon var, blott på hvad hon är, min far! Det förundrar mig att ni ej är alldeles intagen af hennes ödmjukhet och mildhet. Jag kan ej ens kalla henne vacker?, sade squiren oroligt, ty han fruktade ett upprepande af de skäl Roger ofta nyttjat för alt förmå fadren att skänka Aimåe tillbörlig aktning och tillgifvenhet. Den miss Cyntia var åtminstone vacker, den slynan! Och att ingen af er båda, när ni nu nödvändigt ekulle göra mig emot och välja Kickor af så mycket lägre rang och börd, att ingen af er kunde falla på att tycka om min lilla Molly här! Jag skulle nog blifvit ond öfver det också, det är naturligt, men flickan skulle alltid till sluts funnit vägen till mitt hjerta, hvilket hvarken den här franska damen eller den andra någonsin skulle kunnat göra.? Roger svarade ej. ?Jag vet ej hvarföre du icke ännu skulle kunna vända dina tankar åt det hållet. Jag har blifvit förödmjukad nog nu, och du är icke fideikommissarie, du, som Osborne — och han gifte sig med en tjenstpiga: Tror du ej att d de vända din håg till Molly et somi kulle läggas igen med g Och nu talade han med fadren om det relativa värdet af åker, äng och betesmarker, så ifrigt som om han aldrig sett Molly eller älskat Cyntia. Men squiren var ej vid godt lynne och deltog ogerna i samtalet. Sedan emellertid irågan om åkerns förvandling till äng blifvit afgjord, sade han helt tvärt: ?Men tror du ej att du kunde tycka om henne i fal! du fr ökto det Poet?