Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

I ich de kunna egentligen ejheller sägas diekt röna inverkan af densamma; men detlli aktadt skall man finna, att vårt förhållande ja ill Frankrike för närvarande är ett heltlg innat än förut — en omständighet, som fi äkerligen ej skall underlåta att medföra sin d sagneliga verkan för våra framtida sjöfarts-s örbindelser med detta land. t) Äfven under den för oss mest ogynn-lä amma förutsättning, nemligen att Frank-t ike ej heller nu skulle vara mera villigt fi in tillförene att gifva vår traktats ordalag n Nn bokstaflig tolkning, emedan dess far-ll yg, i likhetmed våra egna, ännu all-ja id måste erlögga tonnageafgift i svenska li och norska hamnar, må. för det första er-g nras, att det för närvarande ej vidare un-s! ler något vilkor kan bli fråga om erläggande lå fo den förra exorbitanta afgiften af 4 fr. lr 0 cent., som är en fullkomlig omöjlighet, n ;ch det af den enkla grund, att denna af-t: vift ej längre existerar i Frankrike för nå-1 son nations flagga. Den hittills gällandeln onnageafgiften daterar sig, som bekant, lh rån den första stora revolutionsperioden och Il ir bestämd genom en lag af den 27 vendå-lp miaire är II, ytterligare höjd genom enlk sednare lag af den 14 floral ar X; menn rån den dag, då den nya lagen träder i kraft. f: iro dessa äldre föreskrifter till all kraftb och verkan upphätda, hvilket till yttermera s vi3s0 för oss uttryckligen uttalas i lagens f i2:te art.: Les lois, decrets et ordonnancess jui seraient contraires aux dispositions de lalf oresente loi sont et demeurent abroges. Härls med är således vår allra farligaste fiende t jullständigt öfvervunnen. j: Nästa fråga är, hur förhållandet då kanls antagas sko:a komma att gestalta sig, och s vi skola här ånyo betrakta det under den för 038 ogynnsammaste förutsättningen, nem1 igen att Frankrike skulle för detta fall vilja a invända lagens 6::e art. — den enda hvar-!g om det kunde bli fråga — såsom hemul)l ör att åter betunga våra fartyg med denna sa afgift. Visserligen ega vi å vår sida denlt bestridligaste rätt att protestera mot enjll k, hänsynslös och godtycklig tillämpning e af lagen, ej blott derför att dess ord och k attryck, såsom förut visats, bestämdt för-da bjuda det, utan isynnerhet derför att vi hat le mest positiva uttaländen från franska b e regerinvens sida, att bestående traktatera skola ega giltighet framför sjelfva lagen. s Då man emellertid har ej få exempel derå, f utt till och med den mest välgrundade pro-r est i dylika förhällanden blifvit utan ver-ja san, skola vi underkasta frägan en närmare jd och pröfvande granskning. f Det för oss betänkliga 1 denna artikels tilllämpning ligger hufvudsakligen deri, att less uttryck äro så ampla och obestämda, att de väl kunna sägas lemna rum för det största möjliga godtycke. Hithörande dellc af G6:te Art. lyder nemligen sålunda: e — — — — Des decrets imperiaux pourront !å Ctablir, sur les båtiments de ladite nation entrant u dans les ports de VEmpire, dune colonie ou t Vune possession frangaise, et sur les marchandises quwils ont ä bord, tels droits ou surtaxes jui seraient juges necessaires pour compenser f les desavantages dont le pavillon frangais ser ait dc frapp6. Man ser häraf, att dei är Frankrike f sjelf, som eger bedöma, hvad som må anses fö itgöra en nödvändig kompensation, hvari-f oenom vi följaktligen ånyo skulle råka! ilu (ranska regeringens våld, till hvilken allena k det vore öfverlemnadt att fixera tonnage-!r afgifterna till ett belopp, somiför oss skulle s vara fullkomligt oberäkneligt, ty vi ha julb i det afseendet mer än tillräcklig erfaren-e het. Lyckligtvis förhåller sig saken denna gång d ;j så, och vi skola se att det uteslutande är k äö d n just vår traktat vi ha att tacka, att franska å regeringen i närvarande tillfälle skall befinnas beröfvad all möjlig anlesning till en ;å vidsträckt tillämpning af den nya lagens föreskrift. a Man torde erinra sig, att det allenast ärs vår lagstiftnings stadganden om lastpennin2? jar, som skulle kunna anses komma att tjena la renska regeringen till pretext för att be-n lunga vära fartyg uti här ifrågavarande fart fi med tonnageafgiit, ehuru våra egna också k iro pligtiga att erlägga lastpenningar och v således ej belinna sig under gynnsammare o vilkor än de franska. Vi fästa här läsarens r ippmärksamhet först och främst på den d rigtiga omständigheten, att frågan om last0 venningarnes beiopp redan genom vår trakat formligen afgjoris, visserligen vid detta illfälle endast hvad den direkta farten ansär, men våra lastpenningar äro ej olika ler hövre för den indirekta, än för den iirekta farten, utan i alla fall lika. Franska egeringen skulle emellertid nog kunna anagas vilja bemöta oss med den anmärkingen, att juist detsamma var förhållanlet då traktaten afslöts, och att icke dess nindre tonnageafgiften reglerades på helt lika sätt, hvilket då också med samma ätt borde kunna ske nu, alldenstund ej nåra underhandlingar sedan inledts om denna fgifts upphäfvande för den indirekta farten. )et är lyckligtvis ej särdeles svårt att velerlägga denna invändning, som saknar all ot i förhållandenas verkliga natur. Enhvar ör nemligen kunna inse att, sedan den nya agen om handelsmarinen trädt i kraft, något ärskildt skäl ej längre kan sägas existera, wvarföre den indirekta farten skulle vara ner betungad än den direkta. I vies mån unde ännu när traktaten afslöts ett sådant v: käl med något anspråk på rimlighet låta höra a ig, då ju på den tiden fanns en allmän lag si Frankrike, som för alla nationers flaggorw tadgade tonnageafgift till ett ganska be-en yoligt belopp. såframt den ej traktatsmäs-d igt modifierats; men för närvarande är ju eh jenna äldre lagstiftning satt ur all krafthi ch verkan, i det att den nya lagen fastmer d: örkunnat sjelfva afgiftens afskaffande så-oc om en i landet gällande maxim, hvilket !la äl — skulle vi förmoda — måste bringa uj lenna sak i en fullkomligt förändrad ställ-je ing. Man supplerade nemligen förut vårb1 raktats sväfvande stadgande genom att re vi urrera till en lag, som den tiden var att anse de åsom den allmänna grundvalen för afgiftens estämmande; men denna lag har ej längre nåon tillvaro sedan lagen om handelsmarinen ntroducerat ett nytt system för behandlingen l til f främmande nationers flaggor, utan att denna I på 198 G:te Art. på något sätt kan sägas ha rem-1on lacerat den älare föreskriften, då ju sagdel Ol rt. både till innehåll och form bär prägeln f ett exceptionelt förfogande, hvilket ej, såom den äldre lagen, angifver något be. )m fämdt telopp utan blott bänvisar regeringen 2N I La. Na. oe