Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

Nå, men kunna de ej få fatt i någon annan som kan sluta dina arbeten?? ?Ingen annan än jag kan sluta dem, Ett löfte är ett löfte. Då jag skref till lord Hollingford att jag måste resa hem, lofvade jag att för nästa halfår bege mig ut igen.? Ja, jag vet det. Det blir bra hårdt att återigen skiljas från dig, men det är kanske bäst för dig sjelf. Roger rodnade djupt, då han svarade: NI hänsyftar på miss Kirkpatricks giftermål, min far. Men jag vill nu en gäng för alla bedja er anse min förlofning med henne helt och hållet som ett förhasiande. Jag är nu viss på att vi alls icke passade för hvarandra. Visserligen kände jag mig mycket olycklig då jag i Kap fick hennes bref — men nu är jag öfvertygad att det var bäst som skedde. Det är rätt. Det är min egen gosse !? sade squiren, fattade sonens hand och skakade den hjertligt. Och nu skolljag säga dig hvad jag hörde häromdagen vid magistratens sista möte. Man påstår öfverallt att hon också var förlofvad med Preston, men slog upp med honom.? Jag vill ej höra något emot henne, min för, I crde haffa sina fel Men jag kan aldrig glömma huru kär hon en gång varit mig: ?Godt, godt! Kanske det är rättast, Jag var icke så svår emot dig för detta, Roger, var jag det? Stackars Osborne hade ej behöft vara så hemlighetsfull emot mig. Jag bjöd hit både din miss Cyntia och hennes mor — jag är e) så farlig som jag ser ut. Ty om det var något på jorden jag af hela mitt bjerta önskade, sä var det att se Osborne gift så som det anstod en gammel slägt som vår, och han gick och sökte upp den här franska flickan, som icke är af nägon familj alls, bara en —?