Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

men det vore rätt att göra det. Och nä hon vore tillsammans med honom, borde hon visa sig så naturlig och okonstlad som möjligt, eljest kunde han ju märka skillna den; men hvad var här att visa sig okonst lad? Hura mycket borde hon väl undviks honom? Skulle han ens märka om hon vore mera njugg på ord, mera sällan ihaus säll skap? Ack! nu var ju hela nöjet af deras sammanvaro förstördt! Hon föreskref laga för sig sjelf, men i detsamma var ocksi hennes frihet borta och bland främlingai hade hon visst blifvit ansedd som både stel och tråkig och myeset fallen för at återtaga hvad hon en gäng sagt eller med gifvit. Men hon var sig också så olik, at Roger genast märkte förändringen så for hon kom till Hamley. Hon hade noga ut mätt tiden för sitt vistande der; det skulle blifva alldeles lika länge som vid Towers ty eljest kunde squiren blifva stött, mer längre skulle han alldeles icke dröja der. Och dock — huru vackert var här icke nu i höstens rika färger och solsken! I porter stod Roger för att taga emot henne, som om han väntat på hennes avkomst. Och mn gick han in, som det syntes för att tillkalle sin svägerska, hvilken kom ut på trappan klädd i djup sorgdrägt, hållande sin lill: gosse på armen, likasom för att derige nom dölja sin blyghet. Men barnet vill ned på marken för att springa till vagnen helsa på sin vän kusken och få åka med? till stallet, och hon måste låta den lille fi sin vilja fram. Roger sade icke mycket förmodligen ville han låta Aimåe känna sir plats som husets dotter, men hon var fö blyg att säga något. Hon tog bloft Molly: hand och förde henne in i förmaket, mer kommen dit, tycktes hon gripen af ett ha stigt begär att tacka Molly för all den öm