Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

STOCKHOLM den 7 Sept. Valen af riksdagsmän i andra kammaren örestå om några dager här i hufvudstaden, Dessa val hafva en ganska stor betydelse, cke blott derföre, att Stockholm eger tillsätta ett jemförelsevis så betydligt antal riksdagsmän, utan äfven af den anledning, att hela lande: med vppmärksamhet afvaktar resultatet af valet i rikets främsta kommun. För vår del hafva vi redan vid flera tillfällen antydt hvilka egenskaper vi tro förl närvarande erforderliga för att i den nya riksförsamlingen representera folket. Vi tillåta oss dock att än en gång lägga hufvudstadens valmän på hjertat några fordringar, som vi anse böra ställas på dem, som nu skola vid valet ifrägakomma. I främsta rummet sätta vi en uppriktig kärlek till den genom reformen införda nya sakernas ordning, en allvarlig vilja att arbeta på dess befästande och på det konstitutionella styrelsesättets utveckling i den anda, som af den nya författningen antydes. Det gäller att låta den nya representationen iakttaga en fast, men hofsam och värdig ställning i förhållande till den andra statsmakten, så att det konstitutionella statsskicket må alltmer och mer blifva en verklighet här i landet; det gäller att göra riksdagen till ett troget och sannt uttryck af den upplysta allmänna meningen i landet, och det gäller slutligen, bland mycket annat, att medverka till införandet af sådana förenklade arbetsmetoder, att statsmaskineriet må arbeta med lätthet och ordning, så att skäl icke må förekomma till förnyande af sådana klagomäl i detta hänseende, till hvilka den gamla represeatationen gaf så ymhig anledning. Då ibland angelägenheter, som den nya riksdagen straxt i början torde få sig förelagda, befinner sig försvarsväsendets ordRA mn ms ms oh DD ! nande på sådant sätt, att det på samma gång bäst betryggar vårt nationella oberoende oeh sä litet som möjligt lägger sig hämmande i vägen för de fredliga yrkenas bestånd och utveckling, och då detta enligt vår, af nationens flertal med visshet delade öfvertygelse, endast låter sig verkställas genom försvarsväsendets ordnande på grundvalen af en allmän folkbeväpning, så tro vi att till riksdagsmän böra utses personer, som ega vilja och förmåga att arbeta för en sådan lösning af den siora uppgiften. Frågor skola tvifvelsutan alltjemt föreligga, hvilka röra lagstiftningen för handel och näringar. Yärskildt lärer väl den i allas ekonomiska förhållanden ingripande tulllagstiftningen fortfarand komma att gifva anledning till meningsstrider. Väl äro vi, lyckligtvis, för en lång följd af år befriade från alla försök att åvägabringa en återgång från den ståndpunkt vi tillkämpat oss i afseende på flere af de införselsartiklar, för hvilka ropet på skydd? isynnerhet vait höjdt och af mäktiga intressen understödt; men frågan om lifsmedelstullarne är dock fortfarande öppen. De valmän, som icke vilja att folkets första och oundgängligaste lefnadsbehof skola på konstlad väg fördyras och derigenom ett hämmande band läggas på det inhemska arbetet, torde derföre böra tillse, att de till riksförsamlingen sända sådana ombud, som i detta af-eende vilja och förmå bevaka folkets, den stora massans, rätt och bästa emot anloppen a! enskilda intressen, som vilja rikta sig på dess bekostnad. Må man för öfrigt i allmä het taga sig tillvara för sådana politiska charlataner, som, för att svinga sig upp till makt och inflytande, söka inbilla kortsyntheten och godtrogenheten, alt man kan på lagstift. ningsväg dekretera allmänt välstånd, att de beror på en ministår eller en representant församling att skapa eller undanrödja miss gynnande konjunkturer, föranleda eller före komma ekonomiskt betryck. Må man vä ihågkomma, att stalsmakterna, föratt i så dant afseende hjelpa, icke hafva till sit förfogande nägra andra medel än folket. penningar, och att, om de verkligen vidtags några ätgärder, hvilaa åt en kl.ss tillskynd: någon fördel, så sker det städse på bekost Inad af någon annan klass, eller på hela de: löfriga nationens bekostnad. Hvad stats makterna kunna göra och hvad man bö fordra att riksdagsmännen skola medverk: 3 fill, det är att undanrödja de hinder, ton lagstiftningen kan lägga i vägen för en fr användning af våra krafter, samt sörja fö -sådana undervis ingsanstalter, genom hvils: h vi blifva skickliga att använda dessa kraf I ter på ett ändamålsenligt samt för oss sjelfv och landet ruktbringande sätt. ra BR