Aftonbladet – 28 augusti 1866, sida 3

kunna inträda omedelbart efter en så stormig rörelse som herrskat i Europa 1866, och att bränningarnes dån ännu länge skall spörjas i alla politiska förhållanden. Preussiska gardets högtidliga intåg i Berlin kommer att försiggå den 5 September, hvilken dag enligt konungens önskan skall firag med stor högtidlighet och anses som ei festdag för hela nationei. Regeringen har tillsändt hertiginnan Adelheid af Nassau (hvilken med sina barn uppehåller sig i Biberich) en anmodan att lemna hennes gemåls stater, emedan hon eljest ekulle utsätta sig för Cobehagligheter?. Prinsen af Ysenburg lärer haft i uppdrag att va drottningen af Hannover en dylik vink: Times tatar om de utsigter som återstå för kung Georg af Hannover och bans ef terkommande. I London återfår han sin titel, hertig af Cumberland, och sin plats i öfverbuset. Hans personliga förmögenhet bli? räddad tr deöt Skeppöbrott, öm Uppslukal hans konungamakt. Med de privi legier som ännu äro honom förbehållna i Storbrifannien, har exkonungen af Hannover icke skäl att afundas suveränerna på fastlandet. Tvärtom måste hans öde synas de andra detroniseradö furstarte afundsvärdt. z ÖSTERRIKE Kejsaren beger sig, heter det, omedelbart efter fredsslutet till Böhmen för att personligen trösta och hjeipa de af kriget hårdt medtagna invånarne. — Om de förestående föräudringarne i ministåren heter det i en korrespondens till Times: Ehuru-de officiösa tidningarne förneka hvarje ministerkris, är det dock ett faktum att betydliga differenser förekommit inom kabinettet. Handels ministern baron Willersdorff önskar draga sig tillbaka, emedan hans frihandelsideer icke gillas af ha s kolleger, och grefve Larisch är trött på att stå i spetsen för ett departement, som lefver från hand i mund och nödgas fortfara på samma sätt så länge utgifterna öfverstiga inkomsterna. Grefve Mensdorif tar afsked så fort freden blir afslut: d, emedan han ogillar kabinettets åtgärder i de inre frågorna; men det finnes ingen anledning att tro det baron Hibner skulle efterträda honom, emedan denne har för många fiender i utrikesministåren och bland diplomaterna. Tvifvelaktigt är det också, om persoher sådana som grefve Karolyi och fur t Metternich skulle vilja EA under hr Hibner. Larisch och Viällersdorff ba redan tagit permission och Mensdorft tönker nu följa deras exempel.? Debate? uppskattar Österrikes extraordinarie utgifter i och för kriget, ehuru det endast iäckte 4 veckor, till 250 mill. gulden; och den förlust, provinserna lidit genom den fiendtliga ockupationen, till en ännu mycket större summa Man tror att inom kort 300 mill. pappersmynt komma att utsläppas i rörelsen. Den efter slaget vid Königgrätz nedsatta militärkomitn är i ull. verksamhet i Wiener Neustadt, och Times korrespondent söger att högst besynnerliga saker der skola kommit i dagen. Det skall t. ex. ha visat sig ati många af de beskyllningar som riktats mot erkehertig Leopold, snarare bort riktas mot erkehertig Ernst, som kommenderade 3:e armåkåren, hvilken stod i reserven men i det kritiska ögonblicket icke kom till hjelp. De generaler som-nu äro underkastade ransakning inför krigsrätt, äro: Benedek, Henikstein, Krismanic, Kriez Gondrecourt , Pokorny samt erkehertigarne Ernst och Leopold. Af samtliga erkehertigarne skall, utom Albrecht, endast den unge Josef (son till förre ståthållaren i Ungern) ha utmärkt si, under kriget. ITALIEN. Af ställningen i södra. Italien innehåller Allg. Zeit. följande skildring: ?Sydländningarne ha under den nya regeringen gjort större framsteg än norditalienarne. Ensak måste äfven den mest afgiorda fiende till Italien medgifva, den nemligen att den allmänna moralen i det fordna konungariket Båda Bicilierna vuxit ofantligt under de sista fem åren. De så ofta beskrifna skarorna af bärare falla icke mera öfver den anländande resanden, för att efter behag brandskatta hans pung; allt är ordnadt efter en bestämd taxa. Man påträftar nu ej mera bourbonska soldater, som räcka ut handen mot lrämlingen för att tigga slantar; det norditalienska begreppet om ära lifvar den nya italienska armen. Inga giriga tulltjenstemän konfiskera numera våra böcker, för att låta dem undergå den jesuitiska censuren; den andliga afspärrningens kinesiska mur är nedrifven och främlingen betraktas icke längre med misstroende såsom en person, som insmugglar farliga uppfinningar. Det offentliga tiggeriet är nästan helt och hållet försvunnet. Liderligheten uppträder här vida anständigare och försigt gare än i London och Paris. Sjelfva gatornas renlighet förbättras på ett glädjande sätt, tack vare gatsoparne, som drilva sitt yrke med nästan alltför stort nit, och marmorrännstenarne, som tjena till aflopp för de ?mindre behofven?. Dolce-far-niente-flodens gamla arfsynd, lazzaronväsendet, skall om några år icke mera finnas till, tack vare de nya förvärfskällorna för ungdomen, hvilka icke endast inskränka sig till bvad konungarikets marin, embetsmannakår och arm erbjuda. Hvilka äro dessa ståtliga unga män med svart vaxdukshatt på hufvudet och messingsplåt på bröset? De ä o gaständarne. Och dessa omnibuskuskar, huru städadt och höfligt uppföra de sig icke! Hvilken fryntlig och vigtig min ha icke dessa SKIEN sprutkarlar! De nyligen här anställda konstaplarne, Guardia di publica sicurezzsa, uppföra sig mycket både artigt och gravitetiskt. Och ännu mera gäller detta om Guardia municipale, de neapolitanska polisbetjenterna. Men det största inflytandet på befolkningens karakter utöfvar dock folkete nyligen införda militära uppfostran, isynnerhet upprättandet af nationalgardet. i SPANIEN. Ställningen i detta land blir allt mera tröstlös. Regeringen har nu ej blott att kämpa mot de politiska partierna. utan äf