Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 3

AR 08 h MESTA 2 FE RR FF as OBTER sr mm I a ET FR I RT ; samlingar, hvilket allt juet nu blifvit på det bästa ordnadt och hvilket också visserligen Tlätt och fritt inträde till utställningen, så nytta. Sålunda vilja vi helst i utställningshuset se vårt arbetsoch tjenstefolk, våra handtverkare, gesäller, verkmästare, sjömän, åkerbrukare m.-fl.; och derföre vilja vi ock på alit sätt lätta dessas inträde dit. Hvarföre det äfven högligen fägnat oss, att man nu betydligen nedsatt inträdesafgiften; ty den hufvudsakligaste vinsten af hela utställniogen är ju ej att få en rik inkomst af ett stort antal dyrt sålda inträdeskort, utan att den största möjliga mängd folk må se -joch lära deraf. Och det gladde oss ock att redan på aftonen någon af de sista dagarna i Juni der finna en stor del manskap utaf ett af våra landtregementen, mottagna visserligen utan all afgift; och vi hoppas, att också soldater från andra landsorter, af flottan samt Stockholms stamtrupper sedermera haft samma förmån. Men vi önska, att man i afseende på bufvudstadens befolkning härvidlag måtte vara än frikostigare, eller att vissa dagar till utställningen fritt inbjuda ej blott skolornas ungdom af begge könenv, utan isynnerhet näringsståndens ämnessvenner, t. ex. på en gång unga arbetare af guldsmedsyrkel och snickaregesällerna samt Järlingarne, så åter jernårbetare, snidare, väfvare, smeder o. 8. v., dessa förslagsvis sålunda fördelade i vissa yrken på det att de enskilda medlemmarna genom tankeutbyte under skådandet deraf måtte hafva den största nytta och fägnsd. Och så skulle, som sagdt, intet af de lägre arbetande eller tienande folkstånden, män eller qvinnor, derifrån uteslutas; ty, utom den närmaste nyttan för dem alla af sjelfva ntställningen, kunde man derigenom nu ock indraga hela vår fattiga söndagsbefolkning till det ädla nöjet att skåda och uppfostras af vår hufvudstads dyrbara och lärorika samlingar af mångfaldigt slag, vare sig våra museers, konst och fornskatter samt vetenskaps-akademiens sköna naturålietill någon del vunnits genom bidrag ur met nige mans fickor. Derföre skulle vederbörande just nu, både af menniskokärlek och samfundsvishet, begagna tillfället att genom dessa förädlande pjutningar söka draga våra fattiga arbetånde bröder från de skumma grändernas låga nöjen till minnets, konstens, vetenskapens och det förädlade arbetets ljusa salår. — Men, så väl det än vore om man då lemaade alla dessa slag af arbetare ett vilja vi dock härvid yttra den önskan, att man der alltid måtte finna våra skådelystna arbetareskaror beledsagade af sina skickligaste förmän, mästare, officerare, lärare eller lärarinnor 0. 8. Vv., och just sådana bland dessa sednare, hvilka, vare sig valda bland utställningskomitens ledamöter, slöjdskolans lärare eller andra tillfälliga ledare, hafva en särskild båg öch fallenhet för att lärorikt samtala med menige man och beskedligt upplysa mindre bildade skådare. Men vi veta det ganska väl, att justsådana vettiga och välviljande ledare, oaktödt allt prat . om j munlikhet, dessvärre äro ganska säll-: synta. Dock, vore det möjligt att den ar-. betande allmänheten i utställningen blefve! anförd på nyssnämnda önskvärda sätt, så skulle hela företaget sannerligen blifva en verklig folksak, medföra största nytta och! nöje samt äfven mäktigt bidraga till utjem-. nände af den gamla dumma ståndsskilna-: den, som efter den 8 Decerhber bland oss både är och bör vara ett oting. — Dettal: med afseende på hufvudstadens befolkning, ! som nu allmänt öch lätt kan njuta af den: stora fördelen att draga all möjlig nytta afl! utställningen. Men till landsortens fromma vilja vi före-t slå, att man, med föredöme af Göteborg li och några andra samhällen, måtte genom : allmänna eller sammanskjutna medel ännu och genaet från landsorterna till slöjdutställningen i Stockbolm uppskicka de skickligaste och vettgirigaste af landtstädernas och bygdens yrkesmän eler qviunor, på det att sålunda ett ej ringa antal af dessa också måtte få ett stort intryck och kunna vinna pya insigter i hvarjehanda slöjd af denna storartade utställning, som ej är påkostad blott för hufvudstadens invånare samt dem som hafva råd och tid att resa dit,lr utan visserligen för rikets alla hugfällde och z förvärfsdriftiga konstnärer och arbetare. Och sålunda skulle då först utställningen ! komma att verka på hela vårt folk samt li också kraftigt väcka det till all önsklig och hastigare utveckling. ; Åvets utställning är visserligen både rik, r mängartad och hedrande för det skråfrint arbetets förkofran i vårtland, men den hade dock kunnat vara mycket rikare samt änt mera vexlande genom en stor mängd värderika både naturoch slöjdalster, som nu verkligen ej kommit fråm på tällingsbanan; ty landsorter samt ganska många städer finnas, från hvilka pu intet är inlemnadt. Detta förhållande har visserligen sin grund dels i vårt folks allmänna tröghet, dels ock uti ovanan att ej komma sig för med en ny sak; men orsaken dertill är kanske också, att de till landsortskomiterna nedsända förhållningsreglorna och formulärerna visserligen vord ganska rediga, men törhända allt för torra, så att personliga upplysningar derjemte och i god tid af kringresande centralkomitns ledamöter nog varit nödvändiga och säkerligen kuvnat blifva ganska verksamma. Nu ser mån tydligen, att vissa landsorter ej mäktat fatta hela saken (som ock flitigare borde ha blifvit belyst af tidningarne), misstrott sig sjelfva eller ringaktat sin orts visserligen alldagliga, men likvisst ganska värderika och vigtiga alster, hvilka just varit lämpliga till utställningssaker. Och så hafva väl somliga länskomiteer, hvilkas ledamöter i alla fall bort hafva sig anslagna medel för resor; m. m., ej visat tillbörlig verksamhet i täta möten inom sig sjelfva, eller medelst nog flitig brefvexling eller tillräckligt lifiiga uppmaningar till allmänheten inom orten, att till dess heder och förkofran framskaffa isynnerhet det eller det alstret eller slöjdförmålet till den stora utställningen i hufvudstaden; eller ock hafva dessa utställningsstyrelser i en och annan landsort af sina landsting ej blifvit utrustade med tillräckliga penhingmedel för ändamålet eller kanhända ej dervid nog upplysta: och understödda af ortens tjenstemän. Ty denna enfaldiga, men dyrbara kännedom om land och folk, eller om sjelfva hemortens förhållanden och tillgångar, är minsann på ganska många ställen ingalunda hvarken stor eller allmän; tvärtom. — Men hela denna utställning är ju vårt första försök och nästan alla menniskor hafva dervid varit ovana; derföre, bättre lycka eh annan gång! Och likväl är vår utställning präktig att skåda och blir i alla fall för oss af en oberäknelig nytta; nemligen om blott en mängd konstnärer och yrkesmän icke blott får se den, utan jemväl tillfälle att afrita och teckna sig till minnes de föremål, som der isynnerhet äro för hvar och en af vigt. — Dock tro vi, att afteckningar af de ofta alldagligaste, men likväl för hushållningen vigtigaste saker, som ficnas på utställningen, genom offentligt tryck med tydliga drag MD RA mA mm ot mn oh ÄR och lättfattliga beskrifningar framställda uti