Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 2

Både Molly och hennes styfmor skulle gerna velat höra något mera af detta samval, men mr Gibson brydde sig ej om att vidare redogöra derför. Det enda han sade dem, var ait Roger ansåg sig berättigad att personligen träffa Cyntia och af hennes egen mun höra bekräftelsen på brefvets innehåll. Då han fått veta att hon var i London, hade han förklarat sig vilja af vakta hennes återkomst, hellre än att gifva och mottaga förnyade skriftliga förklaringar. Moily fortfor med sina frågor: Och huru är det med mrs Osborne Hamley?4 4Mycket bättre. Rogers sällskap tyckes utöfva en förunderligt god verkan. Jag tror ej att jag förut sett ett leende på hennes läppar, men mot honom småler hon som oftast, så ljuft och intagande som möj ligt. De äro synbarligen soda vänner, c:! då hon talar vid honom försvinner alldeles hennes underliga, förskrämda min. Hon har visst förstått att squiren vill skicka henne tillbaka till Frankrike och har varit osäker om hennes pligt vore att gvarlermna barnet eller taga det med sig. Hon har ej haft någon attrådföra sig med härom, förrän Roger kom hem; men på honom litar hon tydligen fullkomligt. an sade mig sjelf något sådant. Du måtte haft ett riktigt långt samtal med honom, pappa. Ja. Jag skulle se till gamle Abraham och var på väg dit, då squiren fick se mig öfver bäcken och ropade mig, för att be rätta den glada nyheten. Det var ej möj ligt att afstå hans inbjudning att komma tillbaka och äta frukost med dem. Jag var der en god stund, och dessutom ligger det alltid så mycken mening i Rogers ord; det