Aftonbladet – 24 augusti 1866, sida 3

JV BETS OP UDILAUNDETe IVA OSEIEM ning af en i kammaren framställd anmärk ning om nödvändigheten af att låta lager sjelf på ett mera bestämdt sätt antyda detta afgaf statsrådets vice president slutligen en dast den allmänna förklaringen, att det ä1 mindre nödigt att i en lag uttala satsen, at ingångna traktater äro beståndande, obero. ende af denna, emedan den konventionells rätten fortfar att gälla par la force de: choses?., Häremot anmärkte samme medlem a kammaren, som öppnade diskussionen : denna sak, att alla väl voro eniga om, alt! afsigten icke var att etablera någon olikhe: i afseende på flaggan; men att frågan för närvarande likvälicke egentligen var härom, utan derom, huruvida icke lagförslagets redaktion var formulerad på sådant sätt, art ett britiskt fartyg (och af samma skäl hvarje annan nations), som ankom till en hamn i Frankrike, efter det lagen trädt i kraft, skulle ha rätt att påstå sig fritoget från erläggande af tonnage-afgiit, hvilket talaren för sin del icke kunde annat än erkänna. Väl hade en ef regeringens kommissarier afgifvit förklaring i motsatt riktning, men dylika förklaringar vore icke lag, och man hade icke så få fall, i hvilka landets domstolar underlåtit att fästa något afseende på de af regeringen uttalade förutsättningar vid den judieiella behandlingen af detta slags mål. För att således icke gifva någon befogenhet åt påståendet, att lagen enligt sin text, om också icke enligt sin afsigt, upphäfde all tonnage-afgift, samt att en traktat väl vore att ancee såsom ett kontrakt, men det oakfadt icke kunde antagas utgöra ett hinder för, att den ena af kontrahenterna utan sin medkontrahents samtycke afstode från sitt eget beneficium — stod talaren fortfarande fast vid sitt förmenande om nödvändigheten af förslagets återremitterande till utskottet. I eit längre anförande uppträdde derefter statsministern till försvar iör den af regeringens nyssnämnde kommissarie redan framställda tolk ingen af lagförslagets 4:de artikel samt utvecklade derunder med stor sekkunskep de särskilda omständigheterna vid tillkomsten af de mellan Frankrike och England för närvarande gällande sjöfartsförhållandena. H. exc. söker derjemte inleda en närmare undersökning och bevisning af denna saks egentliga juridiska sida, nemligen lagförslagets förhållande till de redan afslutna traktaterna, hvilken undersökning, åtminstone ser ut som ett slags deduktion och för oss får en särskild betydelse, ej allenast derföre att den är ett uttryck at den franska regeringens genom ett af dess hufvudorganer framburna åsigt, utan äfven emedan den är hållen i ganska allmänna uttryck och derföre måste gälla ej mindre de Förenade Rikena än England och andra makter, med hvilka sjöfartstraktater blifvit afslutna. För sakens vigt vilja vi bär anföra hb. exc:s egna ord, såsom de vid tillfället yttrades: ?Est-ce qwil est possible au Gouvernement et au pouvoir legislatif de modifier un trait international par une loi? Est-ce que vous pourriez, å Iheure qwil est, dcider que le droit sera de trois fraucs, je suppose, lorsqwil a t fix internationalement å un franc? Vous ne le ponvez pas. Nous navons pas å parler dans ce projet de oi de traits, de conventions internationales, parce quwelles ne peuvent pas se regler par une oi. Linterpretation est toute lozique; elle est a consequence des comretences respeciives. La compåtence du Corps legislatif et du Gouvernement pråparant une loi sur les droits de tonnage, ne peut sappliquer quå une legislation auterieure mi a tabli ces droits. Elle ne peut toucher wux conventions internationales, car si elle pouvait y toucher, elle pourrait le faire pour les iggraver.? Efter att ha blifvit gjord uppmärksam på, utt lagen, om den väl icke anses kunna ggravera traktaterna, likväl antagligen måste kunna attenuera dem, fortfar h. exc. såunda: ?Je suppose que demzin la legislation comnerciale decide quun droit de 154 existant sur elle ou telle denree est reduit å 104, il est in;ontestable que Ytranger, invoquant la legislam gånrale, pourra venir faire entrer så marshandise au droit de 10 45, en vertu des principes snraux, parce que cest un dågrevement pur et imple et sans conditions. Mais lorsque vous avez une reciprocite constituee, mganise par le trait de 1826, il faut la denouer imultanement. Il est incontestable, que le lendemain du jour u la loi sera faite, elle aboutira å ce råsultat, jue nous aurons å dire å PAngleterre: Examiions vos droits et essayons de faire disparaitre a reciprocite des charges en y substituant la geåralisation de Ja libertå. Mais cest lå le resultat dune convention interiationale, et non pas de la loi actuelle. Cette oi ne statue quen ce qui concerne les droits de onnage appliqus aux navires trangers par la ggislation intårieure. Il ne peut y avoir aucune pensåe de Pappliquer un autre ordre dides, parce que nous ne ommes pas dans le domaine des competences ne essaires pour opårer cette modification du trait nternational pass soit avec VAngleterre, soit vec I Amårique.? — — — — — Que reste-t-il donc å examiner? Un article jui dåcide Pabrogation du droit de tonnage sur eg navires trangers dans le sens de la loi qui git notre pays, cest-å-dire distinctement des conentions internationales qui devront tre modiies. Cela est logique. La rtforme ne serait pas omplete si on ne Iles modifiait pas, mais la reorme måme ne pourra åtre accomplie que dans es formes et avec les competences determinåes ar la loi constitutionelle, cest-å-dire par un raite, puisque le lien de droit a t etabli. — — ?Nayez donc aucune inquietude sous ce raport; le projet de loi est fait et il doit åtre adoptå lans ce sens.? Så lyda orden, och det är till dem vi iteslutende ha att hälla oss. Har man med uppmärksamhet följt gånen i ofvanstående deduktion, skall ur denamma framgå såsom h. exe:s mening, att agen, oaktadt sitt allmärna uttryck, likväl cke kan anses ha modifierat de med främnande makter ingångna traktaterna, emedan jen franska regeringen är inkompetent derill, då traktaterna hvila på reciprocitet loreque vous avez une reciprocite constitute, rganiste par le trail de 1826, il faut la enouer simultanement?). Men det är just härom, om det i detta fall framförallt är fråga, emligen huru långt den franska regeringens ompetens i denna sak sträcker sig, och m den nu gällande reciprociteten är att Örstå på sådant sätt, att Frankrike genom ensan. ma är beröfvadt friheten att, om dess evering e finner för ondt för sin dell