Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

Det är bäst att inte säga någonting, utar låta henne gå upp i sitt rum och riktigi hvila ut. Har du ej en eller ett par trå kiga romaner till hands? Det är just en läsning att somna vid.4 Mr Gibson lemnade ej sin dotter förrän han sett henne lägga sig på soffan i hennes rum med en bok i handen. Han nedfällde rollgardinen till hälften och gick, tagande med sig sin hustra, som vände sig omi dörren och kysste på fingret åt Molly, under det hon gjorde små missnöjda miner öfver att blifva bortförd. Hör på, Hyacintha, sade han då deinkommit i förmaket, hon behöfver den omsorgfullaste vård. Hon har öfveransträngt sig, och jag har varit cn narr. Det är alltsammans. Vi mäste aflägsna ailt som kan trötta eller oroa henne — men jag kan inte ändå ansvara för att hon ej blir sjuk. Stackars liten! Hon ser alldeles uttröttad ut. Hon är lik mig idet fallet. Hennes känslor öfverväldiga henne så lätt. Men nu, då hon väl kommit hem, skola vi göra det så trefligt och gladt som möjligt för henne. För mig sjelf svarar jag, och du, min vän, får verkligen lof att litet muntra upp dig, och framförallt ej behålla den der bedröfliga minen. Ingenting är så skadligt för sjuka, som att se sin omgifning bedröfvad och nedstämd. Jag har i dag fått ett så angenämt bref från Cyntia. Onkel Kirkpatrick tyckes vara så intagen af henne och behandlar henne alideles som om hon vore bans egen dotter. Han har gifvit henne säsongbiljett till konserterna för klassisk musik, och mr Henderson har gjort visit bos henne, oaktadt hvad som varit.4 Mr Gibson tyckte visst att det borde vara lättare för hans hustru att vara vid godt lynne med alla dessa glada utsigter i tan