Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

nidt inne i Italien. Men egandet häraf kall snart visa sig otillräckligt, om Österike fortfarande fär behålla den italienska lal, som genomströmmas af Adige. Om ;j Italien odeladt får ega Alpernas förmur, olir tyskarnes närgångenhet lika stor, om in deras förmåga att spela herrskare är minskad till det löjliga. Ty det kan icke vara någon annan förnuftig mening med att vilja behålla och naturligtvis befästa denna beqväma passage genom Alperna, än att Österrike derigenom vill bevara åt sig ett uillfälle att taga tillbaka hvad det nu måst afstå. Osäkerheten och hotet skola alltså fortfara; de blifva således helt enkelt en rättskränkning. Ty det nu omtvistade dallandet är för fattigt och litet, att inkomsterna deraf kunna förslå att betäcka en tiondedel af de utgifter, som fordras för att styra det mot inbyggarnes önskningar. Österrikiska regeringen har måst dyrt plikta för att hon ej förmådde inse, att hon borde frivilligt ha afstått Venetien, efter det hon nödtvunget måst afstå Lombardiet. Om hon nu släpper Venetien, men hakar sig fast i Tyrolen, så förestår ett upprepande af alideles samma händelser, blott för en ringare besittnings skull. På alldeles motsatt sätt handlade engelska regeringen när hon öfverlemnade Joniska öarne till Grekland. Att det från trovärdiga källor försäkras, att Preussen är redo att återlemna det danska Slesvig, oaktadt Danmark ej deltagit i kriget, är ett märkligt bevis på att en hvar nu inser, att flera andra medel måste användas än blott makt för att befästa sakernas nya ordning. Om Preussen hädanefter skall herrska i Tyskland och vara Tyskland, måste det naturligtvis önska, att alla Preussens provinser införlifvas deri. Men det är säkert nog, att hvarken dess gamla besittningar Ost-Preussen, Vest-Preussen och Posen eller dess nya eröfring Slesvig äro delar af det gamla, är 1815 upprättade och af Europa garanterade Tyskland. Det kunde väl vara angenämt att utvidga sina egna och Tysklands gränser så mycket man behagade, utan att taga någon annan till råds än sitt eget skön; men att obetingadt lita på den stoltaste vapenlycka är icke den klokaste sjelftilliten. Blotta eröfringen är väl maktens rätt, men den gäller icke längre än makten är starkast. Det är således helt naturligt, att man i Slesvig önskar vinna en ny rättsgrundval för besittningen. Om afståendet af det danska Slesvig kan göra det öfriga till ett äkta tyskt land, är dess inkorporerande i Preussen och Tyskland efter nu gällande åsigter en sak som försvarar sig sjelf. Ty den kommer aldrig att anfäktas från det häll, der folksuveräniteten erkännes vara. Det tyckes också eom om man förnämligast är tveksam om hvad med danska Slesvig bör förstås. På cimbriska halfön finnas inga alper, naturliga gränser bildas visserligen af fjordarne, men de äro många. H ar och en af dessa inskärningar har af åtskilliga anledningar påståtts skola bilda sjelfva skärningspunkten. Att Preussen 1866 icke blott vill behålla allt som är rent tyskt, såsom landet söder om Blien, utan också alla de blandade distrikter som sträcka sig upp mot Flensborg, är efter nuvarande omständigheter tydligt nog. Lejonet skall nog vid delningen draga försorg om, att man ej gör det någon orätt. Men det är också klert, att en gränslinie, som drages nor om Flensborg-fjorden, skall sönderskära det rent danska landet lika mycket som det nuvarande råmärket mellan Jutland och Slesvig genom Konge-ån. Behåller Preussen Als och Dybböl och gör det dem följaktligen till de starkaste fäst. ningar, så hotar det icke blott Jutland utan äfven öarne med nfall och eröfringar i en framtid. Värdet af hvarje annat afstående skall således sjunka ned till en sak af ringa eller underordnad betydelse. Att afståland men dock behålla den landet beherrskande och försvarande fästningen, är icke medel. väg eller hofsamhet, utan falskhet och sjelf. motsägelse. När England, såsom ofvan anwärktes. skulle afstå de joniska öarne blef det ai gammaldags-politici yrkadt, att England åt minstone borde behålla Korfu, den af na turen förträffliga örlogshamnen, på hvar befästande millioner blifvit använda. Mer J engelska regeringen tog steget fullt ut. Der tillintetgjorde icke med venstra handen hvac den högra hade utfört.