Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 3

komma en ångbåtsrörelse ej allenast liflig och redan af mycken vigt för hufvudstadens Itillförsel, men anmärkningsvärd äfven derföre, att den inom få år alldeles omskapat I flerhundraåriga vanor och bruk. De ångbåtsbefälbafvare, som, ännu för 10 å 12 är sedan, hade gig ålagdt att under den mörka Ttiden af dygnet afgå ifrån eller ankomma Itill Stockholm Mälarvägen, hafva säkerligen i friskt minne den ständiga oro, som orsakades dem af, och hur svårt det var att undvika, ett slags stora flata båtar eller ökstockar, rodda af 2 till 6 personer, om morgnarve på väg till staden fyllda af landtmannavaror, om aftnarne på väg derifrån tomma på varor, men med roddarne fulla i stället. Dessa farkoster hafva nu nästan helt och hållet försvunnit från Stockholms hamnar; blott ena och annan visar sig stundom, påminnande om hur det var ?förr i verlden?, fast detta förr? här ej är mer än 5 å 6 år gammalt, ty inom denna korta tid hafva de blifvit undanträngda af ångfartyg. Sedan nemligen fördelarne af maskiner efter Woolfts system, blifvit bekanta, bildade sig kort efter hvarandra tvenne bolag, som vid Bergsunds verkstad beställde hvar sin ångbåt, afsedd att på skilda håll från egendomarne vid Mälarens stränder och på dess öar föra passagerare och landtmannavaror till Stockholm. Företagen lyckades. Inom ett år hade rörelsen så vuxit öfver de små fartygens (de äro 82 fot lärge, 14 fot breda och.5 fot djupgående, samt göra 8 knops fort med en bränsle-åtgång af 2,5 k. f. kol i timmen) förmåga, att hvartdera bolaget måste beställa ett nytt af större dimensioner (100 fot långt och 16,5 fot bredt. Men äfven detta synes ej vilja förslå, så att det ena bolaget nu har. ett tredje fartyg under byggnad, och den först byggda hila ångbåten måste nu vppsöka andra fält för sin verksamhet, sedan den haft oturen ättredan två gånger bli för liten för rörelsen. Tvenne andra bolag hafva sedan tillkommit med hvart sitt fartyg, så att denna rörelse snart sysselsätter 7 fartyg. Ökstockarne äro, som sagdt, försvunna; i deras ställe :ser man nu hvarje morgon de små ångbåtarne inkomma, fullastade eller rättare fullstaplade? med torgvaror af alla slag, både åkerns, trädgårdens och ladugårdens alster; jemväl bröd 1 stor mängd. Landtmannen behöfver nu ej stort flera timmar än förut dagar för att föra sina varor till torgs, och spar således både tid och arbetskratter, då nu blott en person behöfver åtfölja varorna. Jernvägarne kunna ej komma att störande inverka på dessa ångbåtars rörelse, och de hafva derigenom sannolikt en framtid för sig. Återstår nu att omnämna en annan, nyligen tillkommen Jed för åvgfartyg. År 1860 visade sig i Stockholms bamnar ett derstädes ej förut sedt, ovanligt slag af fartyg. Klumpiga till formen, men grannt och brokigt målade; bogen obetydligt högre än fartyget midskepps, men akterskeppet deremot resande sig mera, i tydlig afeigt att få de tvenne kajutfönstren, hvilka aldrig saknades, högt nog öfver vattnet. De voro tacklade med två master; stormasten, stagad något för-öfver, hade ett bomsegel; fockmasten. stagad akter-öfver, ett sprisegel. Stagsegel funnos ej. Jernlastade, förde de sina däck ej en fot öfver vattnet, och Mälarens större fjerdar kunde således för dem vara farliga oceaner; man antog således, att de från .örjan ej varit ämnade att befara ens så stora haf. Och man hade rätt. Strömsholms kanal hade blifvit färdig, och från hjertat aflandet, från Dalarnes insjöar, hade dessa fartyg genom de öppnade slussarn? funnit sin väg, och badade sig nu i salt vatten, d. v. s. så pass salt som det bestås på Stockholms ström. Deras segelyta var dock liten och deras seglingse; enskaper af: högst underordnad beskaffenhet, i följd hvaraf deras resor blefvo alltför långsamma. Snart insåg man detta, och deras dag var kommen; de hade hunnit hafvet, men med detsamma var deras dom afkunnad. Deras antal minskades efterhand, och flera af dem hafva nu nedstigit till en blygsammare men för dem lämpligare sysselsättning, i egenskap af pråmar. Året efter byggdes tvenne ångfartyg med träbordläggning på jernspant, afsedda endast för fraktgods, och af sådant fingo de redan från början fullt upp, så att de på ett år lära hafva inseglat nära lika mycket som de kostat i inköp. Men den långa vägen från Smedjebecesen till Westerås,; der en passagerarebåt kunde träffas, gjorde att de äfven fingo hvau de ej varit ämnade för — passagerare. Så uppstod tanken på attanskaffa pjangegerebarirg och tvenne sådana hafva blifvit byggda, det ena vid Bergsund, det andra vid Motala — det sednare ett af de mänga framstående bevisen på kapten Carlsunds stora förmåga. Ty det är ingen lätt sak, att inskränkt inom de dimensioner, som Strömsholms kanals slussar medgifva, nemligen 63 f. längd, 17 f. bredd och 4,5 f. djupgående, och med anspråk på någorlunda beqvämlighet, bygga ett fartyg med hytter och sofplatser, men ändå temligen snabbgående. ; Denna uppgift .bar kapten Carlsund löst så, att troligen ingen gör det bättre. nogfartygens antal för denna fart har efterhand ökats till 6, deraf 4 för fraktgods och 2 för passagerare, till ringa fromma för Westeräsfartygen, hvilkas rörelse genom derag, inverkan betydligt aftagit. ngbåtsfarten på Norrland såsom den betydligaste, ångsluparnes verksamhet i Stockholms närhet, samt farten på Mälaröarne och på Strömsholms kanal såsom den sednast öppnade, har nu blifvit omnämnd. Om den öfriga ångbåtsrörelsen är ingenting att orda; den har fortgått utan några nämnvärda förändringar. Länge ha omtalats planer att åstadkomma ångbåtsfart på England och Holland, men ittills har det stanvat vid planerna — ett rhällande så mycket mer att beklaga; som vi i Sverge utan tvifvel skulle kunna bygga fartyg, hvilkas driftkostoad skulle bli mindre än de utländska fartygs, hvilka på sednare åren besökt Stockholm och hvilkas jemnt stigande antal tyder på, att farten måtte löna sig. Ett bolag har dock bildat sig, som i vår kommer att sätta tvenne fartyg i gång emellan Stockholm och Hamburg genom Rendsburgs kanal. De äro afsedda uteslutande för fraktgods, och som slussarne i nämnde kaual ej medgifva särdeles stora dimensioner, har man, för att skaffa så stort lastutryrame som möjligt, förlagt befälets och maskinpersonalens hytter öfver maskinen samt besättningens rum akter-ut i skarpet. Antalet af de svenska ångfartyg och ångslupar, som under år 1865 dels hade Stockholm till ena ändpunkten för sina resor, dels hade sin verksamhet inom staden och dess närmaste omgifningar, utgjorde 124, med en sammanlagd hästkraft af 4526. Sammanlagda antalet passagerare, som dessa fartyg hade rätt att på en gång föra, uppgick till 20,700. Ins. beklagar, att han ej är i tillfälle att lemna ens en ungefärlig uppgift å deras besättningsstyrka. Det inses dock lätt, att ett ej obetydligt antal personer å dem hafva sysselsättning, och det ligger i sakens natur, att ett eget slags