Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 3

hon undrade och tänkte och önskade — hvad fvar det hon önskade? Eller höll hon verkligen på att somna: Innan hon hunnit afgöra den saken, sof hon verkligen. Efter detta gingo många långa dagar långsamt förbi, och ingen tycktes tänka på att Molly kunde lemna Hamley Hall under den svåra sjukdom som angripit mrs Osborne Hawley. Ej för det hennes far lät henne taga en mycket verksam del i den sjukas värd; sdquiren hade gifvit honom öppen fullmakt att handla efter eget tycke och han hade antagit trenne sjukvakterskor från hospitalet, för att vaka hos den ännu länge sanslösa Aime. Men Molly behöfdes för att tillse att hans föreskrifter riktigt och punktligt utfördes. Ej heller var hennes närvaro nödig för den lille Osbornes skull; dertill var squiren alltför angelägen att uteslutande få ega gossens kärlek, och den omvärdnad han fordrade skänktes honom af dertill antagen sköterska; men Molly behöfdes för att med deltagande. ähöra den gamles häftiga klagan öfver förlusten af den älskade sonen, eller hans förtjusning, då han upptäckt nägon py follkomlighet hos sonsonen, eller då han var förtviflad öfver långvarigheten af Aimees sjukdom. Molly var ej under ett vanligt samtal en så intagande åhörarinna som Cyntia, men der något rörde hennes hjerta, var hennes deltagande varmt och aldrig bristande. Hon kunde ej annat än önska att equiren ej skulle anse Aimbe säsom en främling, som blott stod i vägen för honom och hans älsklingsplaner, hvilket bon tydligen gjorde, ehuru han visst aldrig skulle velat medgifva det, om någon rent ut sagt honom det. Han kämpade till och med emot det dunkla medvetandet derom; talade oupphörligt om tålamodets nödvändighet, då ingen annan än han sjelf var otålig; sade